Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs ärvda krig - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polackerna, som måste fly ur landet. Därefter gingo ryska
stridskrafter angreppsvis till väga även mot Sverige. De la Gardie
hade emellertid passat på att befästa det svenska väldet
genom värdefulla erövringar. För Evert Horns segerrika
svärd hade den ena viktiga fästningen i Ingermanland efter
den andra fallit. Men de svenska stridskrafterna voro allt
för ringa för att i längden kunna hålla ryssarne stången. Det
behövdes, att »fältherren» utvecklade all den rådighet och
lugna kraft, som gjorde honom så fruktansvärd för fienden,
även då hans försvarsmedel voro otillräckliga.
Den som läser hans brev från fältlägren, får ett levande
intryck av all den brist och alla de bekymmer, som han hade
att kämpa med, brist av alla slag — än på folk, än på pengar,
än på livsmedel, kläder och vapen. På hösten 1613 var
tillståndet särskilt betänkligt. Inga klädesförråd funnos
till soldaterna, som gingo så »revne och slitne», att de ej
kunde skydda sig mot den inbrytande vinterns köld. Ändå
värre var, att de icke på länge fått ut någon sold, varför
man vilken dag som helst kunde befara, att de främmande
legotrupperna skulle »taga betslet med tänderna och något
obestånd sig före». Redan hade de börjat rymma i stora
hopar, och man visste genom föregående erfarenheter allt
för väl, vad »sådant överdådigt parti» kunde taga sig för.
Till all lycka för utgången av det svenska krigsföretaget i
Ryssland kom emellertid freden med Danmark, så att De
la Gardie kunde få förstärkningar hemifrån. Gustav Adolf
var nu fast besluten att föra kriget mot Ryssland, tills man
vunne en fred, som gav Sverige framtida trygghet. »Vi skulle
vi svenske vara så tokota, att där vi med Ladogasjön med
de stora och trettio miler breda morasen och med den strida
Narveske ån kunna skilja ryssen vid oss, släppa honom
liksom in uti vår förstuga uti Livland och Finland, allenast
för tre eller fyra års stillhets skull, efter han mestadels icke
längre plägar sig stilla hålla?» sade konungen till ständerna.
Hit till utkanterna av det svenska väldet sändes nu dessa
främmande legosoldater, som därhemma utgjort en
sannskyldig landsplåga. Här passade dessa vilda sällar av olika
nationaliteter: skottar, engelsmän, fransmän och tyskar,
bland vilka de bägge franska härhövitsmännen De la Chapelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
