- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
52

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs ärvda krig - Ryska kriget - Polska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt arv. Och dock skall Gustav Adolf enligt en gammal
berättelse ha »i sin barndoms lek och tidsfördriv haft sin
lust därmed att andre drängar måtte nedfalla på knä för
honom, dem han en hatt eller mössa påsatt och sedan med
träsvärd slagit hatten utav och sagt: ’Där ligger den
förrädarens, herr Gustav Banérs, herr Erik Sparres eller herr
Hogenskilds huvud’».

Den godhet och det ädelmod Gustav Adolf som konung
visade hade emellertid den verkan, att han snart kunde bland
sina tillgivna medhjälpare räkna söner och fränder till de
stormän, som hans fader avrättat. Det fanns ej längre från
adeln något motstånd mot konungen, ingen fara för inbördes
krig. Med en i Sverige aldrig förut sedd endräkt stodo alla
samhällsklasser samlade kring sin unge konung.

Litteratur:

Helge Almquist. Tsarvalet år 1613. Karl Filip
och Mikael Romanov. (Historiska studier tillägnade Harald Hjärne.)


En holländsk beskicknings resor i Ryssland, Finland
och Sverige 1615—1616, övers. av Sune Hildebrand.
Häft. kr. 25:—; inb. kr. 30:—.

Polska kriget.


Krigsorsaker.



FARAN från Danmark och Ryssland var lyckligt avvärjd.
Men ännu hade Gustav Adolf sin räkning med kusinen i
Polen ouppgjord. Sigismund och andra katolska furstar
betraktade Gustav Adolf som en upprorsmakare mot sin
laglige konung och vägrade erkänna honom som Sveriges
regent. »Vi hava aldrig ämnat låta undantränga Oss från den
konungsliga rättighet Vi hava till Sveriges krona och
regemente», skrev Sigismund till kusinen. Han titulerade Gustav
Adolf »hertig av Södermanland», förebrådde honom, att han
i likhet med sin fader »med list och väld alla sina saker
företaga ville», och lät honom veta, att han »till plåga och
yttersta fördärv för Sveriges trogna inbyggare födder vore». Och
Sigismund slutade detta brev med en förklaring, att om
Gustav Adolf framhärdade i sin orättfärdiga sak, skulle han
med sina vänners bistånd söka att medels vapenmakt göra sin
rätt gällande. Samma avsikt tillkännagav han i öppna brev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free