- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
53

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DANSKA KRIGET.

53

till sina »undersåtar i Sverige». De skulle icke låta förförare
inbilla sig, att deras rätte konung ämnade, som han skriver,
»Vår rättighet i någon måtto bortgiva, vartill — Gud lov —
Oss ingen nöd tvingar».

När som helst kunde alltså tillfället komma, då Sigismund
skulle söka återtaga Sveriges krona. Vad man sedan hade
att vänta, det visade de förföljelser mot de polska
protestanterna, som jesuiterna förmådde honom att ställa till.

Polen var ingen obetydlig fiende. Det var ännu
stormakten i östra Europa. Dess gränser gingo ned mot Donau och
nedre Dnjepr och bortemot Moskva, dess adel var berömd
för sin tapperhet. Dessutom kunde Polen vänta hjälp av
de katolska makterna Österrike och Spanien.

Hur Gustav Adolf uppfattade faran från Polen, visar hans
tal till ständerna 1617. Sigismund hade icke velat ingå
förlikning med honom utan, som han säger, »vist mig av med
brev och smädeord. Och», fortsatte Gustav Adolf, tkan var
och en, som saken förr kunnig är, väl besinna, att konungen
uti Poland med mig och Sveriges krona icke så lätteligen kan
varda förlikt, alldenstund han därifrån varder avhållen genom
sin påviska religion. Denna religionen haver dessa
enkannerligen1 fördärveliga huvudstycken med sig: ’kättarom’ — som
de oss kalla — ’skall man ingen loven hälla’. Och haver
konung Sigismund nogsamt bevist uti mest alla sina gärningar,
att han detta papistiska stycke väl haver lärt mot oss såväl
som andra att praktisera. Till ett exempel vill jag hava fram
av hans försäkringsbrev (i Uppsala 1594) de ord, det han
lovade sig ingen vilja hata eller älska för religionens skull.
Detta tydde han så, att han ingen, som papistisk vore, ville
hata och ingen älska, som av vår religion att vara sig bekände.
Var det icke, rättsom han hade velat göra lek av sin loven?

Vad skole vi hava till att vänta av konung Sigismund, som
låter regera sig av det djävulspartiet de jesuiter, vilka hava
varit upphov till det gruveliga tyranni, som skett i Spanien,
Frankrike och annorstädes! Desse med deras inkvisition
hava icke skonat varken hög eller låg, kvinna eller man.
Deras brännande i Spanien haver varit gräseligt. ’Det heliga
mord’s — som det av de påviske kallas — lärer oss, vad dessa

« Särskilt. — s Det parisiska blodsbröllopet. (Se band II: sid. 415).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:56:10 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free