- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
85

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Trettioåriga krigets utbrott - Kristian IV:s ingripande i trettioåriga kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vistades, och alla hundar måste skaffas bort från trakten, ty
han fördrog icke att höra dem skälla.

Litteratur:

Martin Weibull, Gustaf II Adolf och Kristian IV
1624—1628 (Lunds universitets årsskrift för år 1895).


Leopold von Ranke, Wallenstein. Svensk
öfversättning af Oscar Alin.

Kristian IV:s ingripande i trettioåriga
kriget.



INFÖR sådana motståndare som Tilly och Wallenstein kom
konung Kristian ohjälpligt till korta. Vid Lutter am
Barenberge
i nordvästra Tyskland blev hans här slagen
av Tillys veteraner år 1626. Oerhört var jublet inom den
katolska världen, och segern firades mångenstädes med
stora festligheter. En tid därefter uppenbarar sig
Wallenstein på krigsskådeplatsen och kastar in sina rovlystna
skaror i Jylland. Fienden översvämmar hela halvön, och
Kristian själv måste söka sin räddning på de danska öarna.

Även över tyska Östersjökusten utbredde sig
Wallensteins härskaror. Han lade under sig Mecklenburg och
erhöll landet av kejsaren som förläning. Hertigarne av
Mecklenburg hade inför den hotande faran bönfallit svenske
konungen om hjälp, och Gustav Adolf visade alltjämt ett
oförminskat intresse för trosförvanterna men fordrade för
sin hjälp, att de räckte honom handen till öppet förbund.
Ett sådant steg vågade dock ej hertigarne taga — förrän
det var för sent.

Wallenstein frossade i väldiga planer. Nu skulle nästa
storverk bli att bygga en flotta vid Östersjön och göra
kejsaren till herre över havet. Ferdinand hade redan utnämnt
honom till »amiral över de baltiska[1] och oceaniska haven».
Han gav upprepade befallningar åt sin närmaste man att
försöka komma åt den svenska flottan och bränna eller på
annat sätt förstöra den. Men samtidigt drog han icke i
betänkande att inlåta sig i underhandlingar med Gustav Adolf

[1] Baltiska havet = Östersjön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free