Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svenskarne gripa in i kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gärna hade Schah Abbas velat behålla sin värderade gäst
kvar hos sig, men Resare-Bengt längtade vidare. I avskedets
stund sade konungen till honom: »Nu har du sett mycket
av mitt lands härligheter. Men det sällsyntaste och
dyrbaraste har jag gömt till sist. Följ mig, så skall jag visa dig
en oskattbar växt, som förvaras här!»
Han förde främlingen till ett staket av guld, inom vilket
det stod en liten buske.
»Om du kände den buskens kraft, som växer här, så skulle
du förstå dess stora värde», sade Schah Abbas.
Vad var det då för en underbar växt? Jo en enbuske.
När Oxenstierna det såg, kunde han icke betvinga sin
skrattlust. Han brast ut: »I Sverige äro alla backar fulla
med sådana buskar!»
Men han borde ha låtit bli att skratta, ty Hans persiska
Maj:t, som inte lät skämta med sig, blev misslynt; och så
fick sonen av enbuskarnas förlovade land aldrig veta, vad
det bodde för en underbar kraft inom den växten.
År 1620 beträdde Resare-Bengt åter sitt fosterlands jord.
Gustav Adolf fann ett synnerligt behag i den bildade och
vittbereste mannens umgänge och använde honom i flere
viktiga värv. Bland annat fick han år 1631 det hedrande
uppdraget att som utomordentligt sändebud avgå till
Nederländerna och Frankrike.
När konungen år 1632 gjorde sig till herre över
Sydtyskland, satte han Resare-Bengt till guvernör över Augsburg,
den rikaste och mäktigaste av därvarande fria riksstäder.[1]
Tre år senare blev herr Bengt utnämnd till generalguvernör
över Livland och Ingermanland, och år 1641 inkallades han
i rådet. Han slutade sina dagar på sin krävande post i Riga,
där han efter ett års sjuklighet avsomnade år 1643, blott
femtiotvå år gammal, sörjd och saknad som en god och
rättvis styresman för Östersjöprovinsernas folk. Bland svenska
folket gingo redan under hans livstid underbara sagor om
hans reseäventyr.
För att nu återvända till Gustav Adolfs venetianska
politik, så tänkte konungen nog icke så mycket på att Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
