Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svenskarne gripa in i kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En förbrukningsskatt, s. k. accis, lades på bröd, kött och
fisk, på öl och vin samt på alla varor, som avyttrades genom
månglerskor. Accisen på bröd utgick enligt en förordning av
år 1620 i form av en årlig avgift från både bagares och
enskilda personers sida för varje bakugn, olika alltefter ugnens
storlek och beskaffenhet. De som icke ville erlägga accis
för sina ugnar, måste riva ner dem. Bröd fick vid dryga
böter ej hållas till salu annat än av »rätte bakare», vilka
tillförordnats av konungens ståthållare eller fogde samt av
borgmästare och råd och lovat att »vara konungen och staden
trogne och rättrådige uti deras ämbete». Dessa bagare
tillhöllos strängeligen att »sälja deras bröd efter rätt vikt» och
varnades för att »blanda krita eller något annat i degen, som
kan skada brödet».
Slakta och brygga fingo enskilda personer i städerna icke
alls. All slakt skulle försiggå i »slaktarehus», vilka konungen
genom en förordning av år 1622 ålade varje stad att uppföra.
Där skulle också allt kött, som inom staden förbrukades,
saluhållas av »vissa tillförordnade köttmånglare», vilka
godkänts av ståthållaren eller fogden samt magistraten. För allt
kött, som de sålde, skulle en viss avgift erläggas till
statsverket. Sträng uppsikt borde också hållas däröver, att
icke någon »sjuk eller otidig[1] boskap» insmugglades i
slakthuset.
Inga andra än de bryggare, som blivit anställda av
ståthållaren eller av fogden och magistraten, fingo sälja öl och
svagdricka. Av dem erlades accisen för var gång brygd
ägt rum.
Så tunga kändes dock ibland bördorna, att skattevägran
och oroligheter här och där kunde förekomma även bland
Gustav Adolfs villiga folk. Men var helst konungens
landsfaderliga hand visade sig, tog »en kitslig allmoge» snart reson.
Det behövdes blott, att Gustav Adolf själv grep in och för
folket klargjorde, varför pålagorna voro nödvändiga, så
kunde man få se de tredskande »var i sin stad med uppräckta
händer lova att för Kungl. Maj:t och fäderneslandet hava
ospart liv och blod och all deras förmögenhet». Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
