- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
127

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Magdeburgs förstöring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stämningen bland det lägre borgerskapet. Snart såg man
folket under kommendantens vana ledning med iver arbeta
på att sätta fästningsverken i stånd. Måtte blott Gustav
Adolf snart komma till undsättning!

Vägen till Magdeburg gick emellertid för Gustav Adolf
genom Brandenburg och Sachsen. Bägge dessa stater voro
protestantiska, och deras kurfurstar, Georg Vilhelm och Johan Georg,
voro protestanter. Men ändå sade de nej, när Gustav Adolf
begärde att få föra sin undsättningshär genom deras länder.

Gustav Adolf hade ju, som vi sett, gått i vägen för Georg
Vilhelm, då han tillförsäkrade sig besittningen av Pommern.
Men att icke få Pommern betydde för Brandenburg att för
all framtid bli avskuren från Östersjön och uppge
framtidsplanerna på en inkomstbringande sjöfart och handel.
Stämningen mellan de båda svågrarne var därför allt annat än
kärvänlig.

Georg Vilhelm skickade nu det ena sändebudet efter
det andra till konungen och bad bevekande att slippa
bli indragen i kriget. Men Gustav Adolf fordrade, att hans
svåger, liksom förut hertigen av Pommern, skulle
förklara, om han ville vara vän eller fiende, »varm eller kall»
för den protestantiska saken. »Här kämpa Gud och
djävulen», sade konungen till hans underhandlare. Då dugde
det ej att sitta med armarna i kors, ty i sådant fall skulle
olyckan komma över kurfursten och tvinga honom att
antingen förneka sin tro eller fly ur sitt land. »Tron I»,
fortsatte Gustav Adolf, »att I med alla Edra böner kunnen
vinna något av kejsaren? För Guds skull, fatten ett
manligt beslut! Gör som jag! Jag har på fjorton dygn icke
legat i en säng. Jag skulle också vilja vara fri från alla
mödor och sitta hemma hos min sköna gemål, om jag icke
tänkte längre än stunden.» Till sist avklippte Gustav Adolf
de gagnlösa underhandlingarna och gjorde slag i saken.
Han ryckte fram för Berlin, sin svågers huvudstad, för att
med svärdet tvinga kurfursten att ingå förbund med honom,
alldeles som han en gång utanför Stettin piggat upp den
pommerske hertigens handlingskraft.

Med ängslan och bävan kom Georg Vilhelm sin svåger
till mötes, åtföljd av hela sitt hov, däribland även de
furstliga damerna. Sammanträffandet ägde rum »i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free