- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
128

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Magdeburgs förstöring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skogsdunge» utanför Berlin. Men icke heller här kom
man till något resultat. På de furstliga damernas
böner gjorde Gustav Adolf emellertid våld på sin otålighet
och följde med kurfursten som gäst upp på slottet, dit han
en gång för elva år sedan kommit under förklädnad för
att driva helt andra underhandlingar.

Här fortsattes diskussionen om krig eller fred under denna
och hela den följande dagen ända till aftonen. Och under
tiden lågo de svenska trupperna utanför stadens portar.
Hur gärna skulle ej Georg Vilhelm fortfarande ha velat
slingra sig undan ett avgörande! Men nu var han i sin
svågers våld, fastän denne var hans gäst, och på kejsarens
hjälp kunde han icke hoppas. Så måste han med tungt
hjärta ingå det förbund, som hans svåger fordrade.

Men omedelbart efter fördragets avslutande skrev han,
efter den pommerske hertigens höga föredöme, ett
urskuldande brev till sin kejsare: han hade blott på detta sätt
kunnat få svenske konungen att lugna sig.

Men kurfursten av Sachsen återstod. Med honom kunde
Gustav Adolf icke handla lika lättvindigt, ty hans här var
nära jämstark med konungens egen, och den behövdes till
förstärkning av den svenska armén, om denna skulle kunna
mäta sig med Tillys stridskrafter.

Fåfängt bestormade emellertid Gustav Adolf den sachsiske
kurfursten med beskickning efter beskickning. Johan Georg
förblev döv för alla föreställningar om ansvaret
för Magdeburgs undergång. Han var rädd för kejsaren och hoppades
att allt framgent som hittills kunna rädda sitt eget skinn
genom att hålla sig väl med Ferdinand och svika sina förföljda
trosförvanter. De bedrifter han utförde under sin
regeringstid, bestodo i — att jaga och tömma ölsejdlar. »Öl-Göran»
brukade han kallas. De övriga protestantiska furstar i
Tyskland, vilka hade någon makt, voro ungefär lika dugliga
som han! Hur skulle det väl gått med protestanterna, om
ej Gustav Adolf kommit till hjälp?

För Magdeburg fanns emellertid under sådana förhållanden
ingen räddning. Till en strid mellan protestanterna inbördes
fick det ej komma; då skulle ju allt hopp om räddning vara ute.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free