- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
145

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svenskarnes tåg längs »Prästgatan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befallning att på denna smala väg med den brusande floden
djupt inunder sig springa över till den andra stranden,
under det att kulorna vina om öronen på dem. Två bröder
Ramsay, som gå i spetsen för sina landsmän, falla dödligt
sårade. De andra hisna och rygga tillbaka för den vådliga
färden.

Emellertid lyckas konungen få tag i några båtar och i
dem föra över en del trupper till andra stranden, där de
uppkastade försvarsverk. Det livade modet på den övriga
hären, och snart såg man den ene efter den andre springa
över de sviktande plankorna. Så samlades efter hand en
ganska betydlig styrka nedanför slottet, och
belägringsarbetet kunde börja.

Med dödsförakt trängde svenskarne uppför klippan och
skonade i sitt raseri ingen, varken soldater eller munkar.
Mången vördig andans man kastade sig i förskräckelsen till
marken och låtsade sig vara död. Men när Gustav Adolf
kom upp på slottets borggård, såg han, att flera av »liken»
hade en misstänkt frisk ansiktsfärg; och när han högt
ropade ut de ljuvliga orden: »Stån upp igen! Eder skall intet
ont vederfaras», syntes mången vördig pater resa sig upp
från de döda; och under många djupa bugningar och
tacksamhetsbetygelser mot den som uppväckt dem struttade f. d.
liken i väg till en säker plats.

Rikt blev bytet, ty från landsbygden och städerna runt
omkring hade befolkningen bragt sin värdefullaste
egendom i säkerhet på slottet, som ansågs ointagligt. I den
furstbiskopliga rustkammaren räknades värjor, musköter
och andra vapen i tusental. Stora spannmålsförråd blevo
segrarnes egendom och desslikes en vinkällare, som var
beräknad att under ett tjugutal år framåt hålla det
kurfurstliga hovet otörstigt. Ett stall av ädla springare förhöjde
bytets värde. Ur kapellet togos en Mariabild av gediget
guld och de tolv apostlarnes bilder av silver. Bibliotekets
skatter fingo vandra till Uppsala universitet. En av
biskopens ryttmästare säges slutligen ha för Gustav Adolf
upptäckt ett gömställe, där en skatt av många tunnor guld fanns
förvarad. Enligt en allmänt gängse berättelse skall ett
skrin, fullt med dukater, ha gått sönder under transporten
från biskopens skattkammare över borggården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free