- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
165

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svältkriget vid Nürnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin här över floden norr ut. Wallenstein förenade nämligen
sin armé med den bajerska och ryckte mot Nürnberg, där
en huvudväg till Nordtyskland gick fram. Han ville
avspärra denna väg för svenskarne. Gustav Adolf lägrade sig
utanför Nürnberg för att skydda denna protestantiska stad
mot Magdeburgs öde. »Så länge jag andas, skall med Guds
hjälp Wallenstein aldrig få se insidan av Nürnbergs murar»,
lovade han. Under konungens ledning arbetade hans
soldater sida vid sida med Nürnbergs borgare på att förstärka
stadens utanverk. Det blev ett mästerstycke i
fältbefästningskonst. Sinnesstämningen bland stadens borgare var
den allra bästa. Eldade voro de av hänförelse för svenske
konungen och beslutna att vid hans sida våga liv och gods.
Man sjöng en sång om hur fienden svurit Nürnbergs
undergång.

»Men Gud sig nådigt till oss vänt,
från Sverige oss en fader sänt,
som skyddar oss under himlens sal
med alla sina hjältars tal.»


Därför borde man också bistå honom av alla krafter.
Ty tänk på vad Magdeburgs invånare skulle ha velat ge,
om Gustav Adolf kunnat komma till deras undsättning!

Ej långt från staden anlade Wallenstein också ett befäst
läger, ett jätteverk, vars like knappast skådats. Det inneslöt
hela byar inom sina vallar och gravar.

Ehuru Wallensteins här i början var dubbelt så stark som
Gustav Adolfs, vågade han dock ej anfalla. I två månader,
juli och augusti 1632, lågo de båda härarna overksamma mitt
emot varandra — ett egendomligt skådespel! »Jag vill visa
svenske konungen ett nytt sätt att föra krig», skall
Wallenstein ha yttrat. Det var uthungringskriget i all sin ohygglighet.
Gustav Adolf gjorde å sin sida allt vad han kunde för att
avskära Wallensteins tillförsel. Konungen kallade honom
»en av de onda andar, som blott genom fasta kunna fördrivas».
Hela trakten kring Nurnberg på ända till sju mils
avstånd blev till sist alldeles utäten. Man såg folk digna ned
på gatorna och dö av svält. Utsvultna herrelösa hästar
löpte omkring, tills de störtade av hunger. Liken av
människor och hästar blevo liggande kvar flere dagar, ty
det fanns ej tillräckligt med dödgrävare. Somliga gator

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free