- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
164

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svältkriget vid Nürnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kejsartronen. Gustav Adolf gjorde stora ögon vid det
uppseendeväckande budskapet, men som han åtminstone ville få
visshet om vad den farlige mannen förde i skölden, förklarade
han sig benägen för planen. Så fortgingo dessa egendomliga
underhandlingar en tid framåt, tills Gustav Adolf — det
var efter segern vid Breitenfeld — insåg omöjligheten av att
samverka med den hemlighetsfulle, outgrundlige mannen,
som ingen kunde lita på.

Då kastar böhmaren om, och när kejsarens anbud komma,
är han redo att begagna sig av dem och gå mot svenskarne.
Men då Wallenstein ser, hur oumbärlig han är för kejsaren,
utnyttjar han tillfället och sätter upp villkor, som säkerligen
äro enastående i världshistorien. Hans kejsare måste gå in
på att ej få ha ett ord att säga över Wallensteins trupper och
lova fältherren ett tyskt furstendöme som lön.

Wallenstein hade knappt utfärdat kungörelse om värvning,
förrän han hade en stor här samlad, och med den drev han
först sachsarne ur kejsarens arvländer. Hans uppträdande
omintetgjorde Gustav Adolfs krigsplan. Konungen hade
tydligtvis ämnat fortsätta framryckandet utmed den
återstående tyska huvudfloden, Donau, ända till Wien och där, i
kejsarens arvländer, tvinga Ferdinand till fred. Ett brev från
konungen till Axel Oxenstierna av den 8 oktober 1630 visar,
hur han tänkte sig krigets slut: »Vi äro i den mening att ingen
förlikning med dessa våra fiender kunna ingå, med mindre
än att över hela Tyskland en ny religionsfrid måtte bliva
erhållen och konfirmerad,[1] och att våra grannar i deras forna
[till]stånd och villkor sättas måtte, så att vi igenom deras
trygghet säkre och trygge i vårt fädernesland vara måtte.
Där nu så vore, att vi uti kejsarens arvländer komma kunde
och honom således hans egna medel förtaga, så att hela lasten[2]
av kriget ju på honom själv och det påviska klerkeriet[3] allena
bleve vältad, så tro vi visst, att vi både för oss och våra
religionsförvanter sådana fredsvillkor snarliga nå skulle, som vi
kunde lita till och hava heder utav.»

Men så som förhållandena nu utvecklat sig, måste Gustav
Adolf tänka på att skydda mellersta och norra Tyskland mot
Wallenstein. Han tvangs att lämna Donau-linjen och föra



[1] Stadfäst.
[2] Bördan.
[3] Det högre prästerskapet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free