- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
167

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svältkriget vid Nürnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men nu är han här blott som åskådare. Några dagar
förut hade han nämligen råkat i tvist med konungen, ty
han trodde, att han, såsom varande katolik, blivit
tillbakasatt av Gustav Adolf. I förbittring däröver hade Hepburn
tagit avsked med en dyr ed att aldrig mer draga värjan i
svenske konungens tjänst.

Men nu, när Gustav Adolf vänder sig till honom och beder
honom om den tjänsten att rekognoscera den farliga höjden,
svarar han: »Sire, uppdraget är farligt. Därför, men endast
därför, skall jag åtaga mig det.» Han utförde det också och
återkom med det beskedet, att Alte Veste med fördel kunde
beskjutas från höjden.

Då begav sig konungen själv i hans sällskap till platsen.
När de kommit dit, sade Hepburn, i det han stack sitt svärd
i skidan: »Nu, Sire, är mitt uppdrag fullgjort. Från denna
stund drager jag aldrig mer min värja för Eder.»

Gustav Adolf yttrade icke ett ord. Hepburn lämnade kort
därefter svenska armén och övergick i fransk tjänst, där han
år 1636 blev utnämnd till marskalk men stupade, innan han
hunnit mottaga marskalksstaven.

Från den erövrade höjden började svenskarne snart
beskjuta Alte Veste. Men Wallenstein förstärkte sina
förskansningar och bedyrade trotsigt: »Alte Veste kan inte ens Gud
själv taga ifrån mig!» Svenskarnes beskjutning strandade
också på svårigheten att få upp tillräckligt många kanoner,
ty ett häftigt regnande hade gjort marken slipprig, och för
övrigt vågade Gustav Adolf icke för mycket försvaga sitt
artilleri på fronten. Dit återvände konungen nu. Lika
förbittrad rasade kampen där. Dagen började skymma, och
regnet öste ned allt våldsammare.

Gustav Adolf ser sina bästa trupper drivas ned igen med
stora förluster, ser sina tappraste officerare falla eller
sårade bäras ur striden — och allt utan gagn. Då sätter
han sig själv med värjan i hand i spetsen för de sina. Men
även detta anfall tillbakaslås, och konungen måste uppge
försöket. Den förbittrade kampen hade då pågått i tio
timmar. Böhmarens iskalla lugn hade stävjat den nordiske
hjältens eldiga dådkraft. Gustav Adolf hade lidit en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free