- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
168

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Svältkriget vid Nürnberg - Den sjätte november

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allvarsam motgång. »Nu har svensken stångat hornen av
sig», sade Wallenstein triumferande.

Tillståndet i hären var sådant, att Gustav Adolf snart
icke kunde bära ansvaret för ett kvarstannande på denna
fasans ort. När soldaterna ingenting hade att leva av,
slappades krigstuktens band på ett betänkligt sätt. Inför
hungersdödens fasa kunde de varken genom straff eller
förmaningar hindras från att söka uppehålla livet genom plundring.

Sedan Gustav Adolf i Nürnberg inlagt en stark besättning
till stadens skydd, bröt han också upp från den plats, där
han förlorat halva sin här, där Torstensson blivit
tillfångatagen och Banér fått ett skott i armen, vilket för lång tid
framåt gjorde honom oförmögen till krigstjänst. Kort
därefter måste Wallenstein av samma skäl följa sin fiendes
exempel. Konungen drog sig mot Donau igen för att
fullfölja sin förra krigsplan och med beräkning att locka fienden
efter sig. Men Wallenstein gäckade åter Gustav Adolfs
planer och inföll härjande i Sachsen för att tvinga kurfursten
att bryta förbundet med svenskarne.

Den sjätte november.



VID budskapet om den fara, som hotade Sachsen,
skyndade Gustav Adolf, med den beslutsamma snabbhet, som
var honom egen, i ilmarscher dit. Det gällde ej blott att
skydda trosförvanterna; det var även fara för att kurfursten
kunde i förskräckelsen drivas över på kejsarens sida. Johan
Georg hade också, när han fick operera på egen hand, visat
en betänklig benägenhet att fiska i grumligt vatten och
försöka tränga undan Gustav Adolf från ledningen av den
protestantiska saken. Att Öl-Göran icke dugde för uppgiften,
var han själv troligtvis den ende som icke insåg.

Härtill kom ytterligare ett skäl för Gustav Adolf.
Lyckades nämligen Wallenstein få fast fot i Sachsen och
bemäktiga sig övergångarna över Elbe, skulle den svenska hären
vara avskuren från den bästa förbindelsevägen med
Östersjökusten och dess säkerhet allvarligt hotad. Det måste till
varje pris förekommas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free