- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
174

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Den sjätte november

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sången ur töcknet, så man efter
man, och slutligen brusade de
trosvarma tonerna mäktiga ut över
slätten. Äntligen, efter två
timmars väntan, kändes ett lätt
vinddrag, som började skingra
dimman, och höstsolen bröt fram.
Då drog konungen sitt svärd,
knäppte samman händerna om
fästet och bad: »Jesus, hjälp mig
i dag att strida till ditt heliga
namns ära!», svängde svärdet
över huvudet och kommenderade
»Framåt!»

illustration placeholder
Plankarta över slaget vid Lützen.


Gustav Adolf anförde själv, liksom i slaget vid
Breitenfeld, högra flygeln, som även nu huvudsakligen utgjordes
av rytteri. Vänstra flygeln, vilken var sammansatt på
liknande sätt, hade den eldige hertig Bernhard av Weimar
till befälhavare. I centern stod Nils Brahe med
huvudmassan av fotfolket. Hela hären var uppställd på två
ungefär jämnstarka linjer. Andra linjen anfördes av
Knyphausen
, vars beprövade lugn och försiktighet gjorde honom
särskilt ägnad för uppgiften att ha hand om reserven.

Wallenstein å sin sida, som var ansatt av gikt och podager,
lät på en bår bära sig omkring bland trupperna för att med
sin närvaro uppmuntra eller injaga skräck. Den dystra,
hotfulla blicken vittnade tillräckligt tydligt om det straff,
som skulle drabba den, som svek sin plikt i dag. Det var,
såsom en historiker anmärker, »något av en orientalisk despot
hos den utomordentlige mannen», som med sin blotta blick
behärskade människorna. Senare steg han till häst, och
stigbyglarna omvecklades med siden.

De bägge härarna hade emellan sig en landsväg med djupa
diken på bägge sidor. I dem hade Wallenstein placerat
sina säkraste musketerare, som med en mördande salva
mottogo den anryckande svenska linjen.

»De drabbat samman med dunder och knall
i höstdagens ljusningstimma.
Det smattrar från gravar och dikesvall;
det blixtrar i gulgrå dimma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free