Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Den sjätte november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid budskapet om Gustav Adols fall jublade katolikerna
såsom över en stor seger. Så hade då äntligen »ormen
krossats, som eftertraktade att med sitt etter förgifta hela
världen». Men för hela den protestantiska världen var det,
»som om plötsligt ett stjärnskott slocknat och allt åter höljts
i mörker». Slut var det med alla förhoppningar, att
påvedömet skulle störtas. Antikrists tron stod alltjämt upprätt,
och hjälparen i nöden var borta. »Hela den rena
kristenheten endast grät och suckade över hans heroiske, sorgefulle
död.» — »Vad sorg och veklagan både hos fattige som rike,
höge som låge över hela konungariket är, kan jag med
pennan på denna gång intet beskriva», heter det i ett brev från
Gabriel Oxenstierna till brodern Axel. »Gud tröste oss,
fattige svenske män, som så kostbar och dyr en pärla i vårt
fädernesland förlorat have!»
I Tysklands protestantiska städer hölls sorgegudstjänst,
och i otaliga predikningar ljöd protestanternas klagan över
att »evangelii stödjepelare» fallit. För sina trosförvanter
var Gustav Adolf i första rummet hjälten, som räddat dem
från mörksens makt och tyranni. »Nu skulle åter mörkrets
ränker snärja och förvilla alla små sinnen, och vankelmodet,
räddhågan, egennyttan slita sönder allt vad han hållit
samman» — för att begagna Hans Forssells ord.
Fallen var Sveriges störste konung, fallen Nordens störste
son. Som statsman ägde han »den gränslösa blicken över
världen, som är alla erövrare medfödd»; han besatt snillets
gåva att bedöma, när tiden var mogen för handling. Det
största krigarsnille, som någonsin funnits, Napoleon I, har
räknat honom som en av alla tiders främste fältherrar och
som en av dem, vilka omskapat krigskonsten. Men »stora
statsmän, stora fältherrar, män, som offrat sig själva för
sin sak, har världen sett både före och efter honom, men
sällan eller aldrig har den sett så stora egenskaper
sammansmälta till en harmonisk enhet, omfattas i en
karaktär av så mycket renhet och därför utvecklade till en
så sann, så sund och ädel mänsklighet», säger Weibull.
I allt, vad Gustav Adolf företog sig, åstadkom han därför
något utmärkt. Men det upphöjda i hans livsgärning ligger
innerst däri, att han lät sina rika gåvor tjäna ett stort och
ädelt syfte: att rädda trosfrihet åt människor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
