Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - Lutherska och katolska likpredikningar över hjältekonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beundran. Ödet hade så underligt fogat, att Birkowski
förut under året hållit ett liktal över Gustav Adolfs kusin,
Sigismund. Det går naturligtvis i den lovprisande genren.
Så berättade han t. ex. om den avlidne, att han såsom ung
blivit av kättarne tillspord, om han ville svika den katolska
tron för den svenska kronan, men att han då svarat: »Jag
vill ej veta av en krona, som är besmittad med lutersk
stank.»
I helt annan ton gick naturligtvis hans liktal över
Sigismunds store kusin. Till en början rör sig predikan kring
orden i Jobs bok om hur människan »lever en liten tid och
är full med orolighet, växer upp som ett blomster och faller
av, flyr bort som en skugga och bliver icke». Med
utgångspunkt härifrån yttrar predikanten: »En stor man, en
ypperlig krigare kom för ej länge sedan från Sverige och
uppträdde i Livland, i Preussen, på pommerska, frankiska
och bajerska slagfält, alltid victor[1] och triumfator. Städer,
slott, provinser, konungariken trängtade efter denna
blommas doft.
Alla förstummades, så snart de fingo se den store konungen,
och när de skulle avsluta fördrag med honom, sade de: ’Tag
oss till dina förbundna, och vi skola tjäna dig!’ Men vid
Lützen föll den blomman hastigt till marken, såsom en annan
Alexander den store, för dödens vassa lie, vissnade bort
och förgicks såsom en skugga. Du är alltså icke mer, Gustav
Adolf! Politikerna skola grubbla däröver, klagande och
snyftande enligt de kända orden: ’Klaga, o gran, över att
cedern fallit, ty de mäktige äro bestörta!’ Men teologerna
skola tiga därvid.»
Därefter tillämpar predikanten på Sverige profeten
Hoseas straffdom över Samarien med följande ord: »Sverige
lät förleda sig av den fördömde Luther och hemföll åt samma
förbannelse som Samarien. Om det icke vänder sig från
de luterska avgudakalvarna till det rätta Jerusalem utan
vill fasthålla vid samma avfällighet, som den svenske
konungen Gustav I inlett det i, skall det förgås. Luther fann
på en religion, som tillåter, att klenoder rövas ur kyrkorna,
och att biskopar och präster plundras. Men betänken, herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
