- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
202

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - En otröstlig änka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på gatorna och varit uppslaget i våningarne», heter det i
rådsprotokollet. »Resolverades att det skulle väl ske.»

Vad nu begravningen beträffar, ha vi en skildring av den
dödes dotter, gjord på äldre dagar med den kyliga och skarpa
observationsförmåga, som utmärkte den snillrika kvinnan:
»Liktåget drog ut från Nyköping och gick ända till
Stockholm, som ligger därifrån 12 eller 15 mil, med en dyster
och pompös marsch. Man förbättrade så mycket som möjligt
allt vad vår nation har uppfunnit för att hedra de döda på
de levandes bekostnad. Änkedrottningen utförde sin
sorgroll förträffligt. Hon var otröstlig, men hennes sorg var
uppriktig och överträffade allt det, som våra bedrövade
kvinnor visa vid dylika tillfällen för att övertyga åskådarne,
att de lida av en odödelig sorg. Vad mig angår, så var jag
ännu mera förtvivlad än hon, men jag var det över de långa
och bedrövliga ceremonierna och mitt dystra, mörka ekipage,
varav jag led med ytterlig otålighet.

Det finns intet land i världen, där man begråter sina döda
så länge som i Sverige. Man dröjer tre eller fyra år att
begrava dem, och när då denna ceremoni sker, så gråta alla
släktingarna, isynnerhet kvinnorna, på nytt, som om de
hädangångna dött just i det ögonblicket.»

*



Två dagar efter begravningen, själva midsommardagen
på aftonen, får riksmarsken[1] ett bud från änkedrottningen,
att hon ämnade »gå neder i klosterkyrkan och in i salig
Maj:ts grav till att öppna kistan». Det gav anledning till
en överläggning i riksrådet följande dag. Rådsherrarne
beslöto först inhämta ett utlåtande av några bland
biskoparne. Protokollet förmäler, att sedan prelaterna en halv
timme överlagt för sig, trädde de in i rådkammaren och
överlämnade ett betänkande av innehåll, »att de ingalunda
kunne samtycka det kistan öppnas, ty något kan vara där
uti, som är skadeliget för den, som det rörer; är ock alldeles
obrukeligit. Eljest kan intet skada, om Hennes Maj:t en
gång eller två vill gå neder i graven, helst emedan
begravningen nu så nyligen är skedd.»

[1] Jakob De la Gardie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free