- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
203

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - En otröstlig änka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Häremot invändes i rådet, »att om Hennes Maj:t
kommer i graven, då är till befruktande, det Hennes Maj:t ock
låter bryta opp kistan».

Slutet blev, att rådet lät strängeligen förbjuda
änkedrottningens drabanter och tjänare att lyfta stenarna av konungens
grav utan rådets tillstånd.

Emellertid erbjödo sig biskoparne i Linköping och
Västerås att varje dag gå upp till Hennes Maj:t och söka förmå
henne att taga sitt förstånd till fånga. Men deras
förmaningar hade tydligen icke åsyftad verkan. Ty en dag berättar
riksdrotsen i rådet, att änkedrottningen åter begärt att »få
öppna Hans salig kungl. Maj:ts grav och likkista», och då
riksdrotsen icke hade kunnat samtycka därtill, hade hon
»tagit illa vid sig och omsider begärt, att hon måtte en gång
få gå neder i graven, så ville hon försvärja sig att aldrig
begära det mera». Hon hade vid detta tillfälle försökt
formligen muta drotsen. Han berättar nämligen i ett brev till
brodern, att hon erbjöd honom »stora presenter, vilket jag
strax med tillbörligt svar och kategoriskt utslog»,[1] skriver
han. »Då blev hon så bitter, att hon sjuknade och låg 8
dagar till sängs, simulerandes mållöshet, men bekom sedan
samma svaret av senaten[2] och sedan av prästerskapet. Nu
är Hennes Maj:t bättre igen.»

I samma veva infinner sig emellertid även pfalzgreven
i rådet och hälsar från drottningen, att hon önskar i kistan
nedlägga konungens hjärta, som hon ännu har hos sig.
Rådsherrarnes svar kunde naturligtvis inte bli annat än avslag.
Men de erbjödo sig att själva tillsammans med pfalzgreven
nedlägga hjärtat. När Maria Eleonora fick höra detta,
blev hon alldeles utom sig. Hon hotade att ändå gå ned
i graven och lät genom pfalzgreven hälsa rådet, att hon
»ville dock likväl behålla Kungl. Maj:ts hjärta hos sig, så
länge hon lever». Senare blev riksmarsken Jakob De la
Gardie uppkallad till änkedrottningen, som låg till sängs
och förklarade för honom, »att hon omöjligen kunde lugna
sig med mindre, än att hon fick då och då beskåda kungl.
Maj:ts lik, och att hon intet kunde släppa Kungl. Maj:ts
hjärta ifrån sig». Nu bad hon så vackert riksmarsken
övertala sina medbröder att låta henne få sin vilja fram.


[1] Bestämt avslog.
[2] Riksrådet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free