- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
208

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - En otröstlig änka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnes bevarad i preussiska kurfurstehusets familjearkiv, trots
författarens enträgna anhållan, att kurfursten måtte kasta
den på elden. Här skildras, hurusom änkedrottningen en
dag, då sekreteraren var inbjuden till hennes taffel, utgöt
sig i beundran över Preussen, som hon kallade »en härlig,
luftig och fruktbar trakt, där man kunde vederkvicka sig
och njuta av livet. Sverige var däremot», sade hon, »fullt
med klippor, fullt med trolöshet och beklämmande
dysterhet. Där kunde man icke ha någon glädje, och hon skulle
omöjligen kunna stanna där länge.» Upprepade gånger
talade hon om sin önskan att komma bort från »de svenska
klipporna». De tyckas ha särskilt irriterat hennes känsliga
sinne. Och så dessa »baksluga rådsherrar, dessa halsstarriga
huvud», som hon innerligt önskade »att djävulen måtte ta».

Dylikt tal var nu icke något gott föredöme för den, som
en gång skulle bli Sveriges regerande drottning, och som
regeringen önskade skulle uppfostras i kärlek till
Sverige, till att »hålla det så före, att vi äro det bästa folk,
lära hålla av svenske seder och älska sine undersåtar».
Förmyndarne sågo endast en möjlighet att råda bot: att
skilja barnet från modern och anförtro Kristina åt
hennes faster, pfalzgrevinnan Katarina. Det var rådets
enhälliga mening, men på samma gång var man besluten att gå
så skonsamt som möjligt till väga. Skilsmässan skulle tillgå
under den form, att drottningen flyttade från Stockholm
till sin förläning, dock med rättighet att då och då få vistas
hos Kristina men utan att befatta sig med hennes
uppfostran. Omöjligt var det naturligtvis ändå att undvika,
att Maria Eleonora kände sig djupt kränkt, och hennes
längtan att komma ifrån »de hatade svenska klipporna»
blev allt starkare. Hon berättade själv, att hon mången
gång i sin ångest tänkte störta sig ut genom fönstret.

Med Gustav Adolfs bortgång hade hon icke blott förlorat
föremålet för all sin gränslösa kärlek. Därigenom
undanrycktes henne också den starka arm, som förut alltid lett
hennes stapplande steg, så att hon kunnat undvika alla
stötestenar på sin väg. Hennes goda genius var borta, och
ensam stod hon där, en svag, ovanligt svag stackars kvinna.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free