- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
220

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs och hans efterföljares fredliga fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att få betala »med huvudet» eller med fängelse »nederst i
tornet, där ingen sol skiner», eller han kunde lova att »taga
dem i nackbenet» och låta dem dingla i galgen. »Därest detta
av dig icke med flit efterkommet varder, då skall du veta,
att bastrepet icke skall vara dig för gott», var en
avslutning, som användes i mer än ett brev till dessa ämbetsmän.
Flera gånger hände det också, att fogdar, som farit
våldsamt fram mot allmogen eller på annat sätt överskridit sin
befogenhet, blevo dömda till döden.

Gustav Adolf kunde även eljes peppra sina skrivelser till
dessa herrar på ett sätt, som livligt påminde om fadern och
farfadern. Fogden i Åbo län hade t. ex. försummat att svara
på en förfrågan från konungen angående influtna skatter.
Med anledning därav fick han sig en anmaning att icke ligga
stilla i Åbo utan esomoftast »rycka ut» och hava bud till
de orter, där skatterna skulle uppbäras. Men, fortsatte
konungen, »kanske I akten mera på ölkannan än de saker
Eder bör akta». Han skulle emellertid icke försöka komma
med »fåfänge ursäkter» i stället för penningar.

En annan fogde hade av de älghudar han fått i skatt
behållit de bästa för egen räkning och använt en del av
de övriga till godtyckliga utgifter. Det renderade honom
en kunglig skrivelse med följande avslutning: »Så skall du
veta, att om du icke nu straxt uppköper för dine egne
penningar så många älgshudar, som du haver gjort utgift
på, och jämte dem du själv utvalt haver nu straxt
forskickar hit till Vår klädekammar, då vele Vi så låta handla
med dig, att du icke skall glömma älgshudar.»

För att emellertid så mycket som möjligt göra sig
oberoende av fogdarne fann Gustav Adolf på att i stor
utsträckning utarrendera statsinkomster till förpaktare, vilka
svarade för att kronan fick en viss överenskommen inkomst
från det utarrenderade området. Så bortarrenderades till
bolag och enskilda personer en mängd kronohemman,
bergslag och bruk, ja t. o. m. kronouppbörden från hela härader
och län. Bland företagsamma förpaktare nämnas särskilt
två borgmästare med de vackert klingande namnen
Syltman och Låhrman. Huruvida nämnda herrar i sitt värv
som skatteindrivare lagt i dagen den benägenhet att taga
för sig av de bästa bitarna, som man ofrivilligt vädrar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free