- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
221

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs och hans efterföljares fredliga fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de tillnamn de åt sig utvalt, det är en fråga, på vilken
hävdeböckerna lämna oss utan svar.

Det nya uppbördssystemet var en ändamålsenlig utväg
för kronan att i en penningfattig tid förvissa sig om
kontanter och skyndsam betalning i stället för att ha besvär
med en mängd olika »skattepersedlar», som sedan måste säljas
av »kronans köpmän». Regeringen besparades på det viset
en massa besvär och skatterestantier.

Men å andra sidan ledde systemet lätt till utpressningar.
Skatteförpaktare äro beryktade för att vara de
skoningslösaste och rovgirigaste av alla fordringsägare. Det gäller
ju för innehavaren av ett arrende att under arrendetiden
draga största möjliga vinst av vad som överlåtits på honom.
Ju längre det led, dess fler blevo också klagomålen över
förpaktarnes framfart. Men konungen lade härvidlag, lika litet
som när det gällde fogdarne, fingrarna emellan. En dansk
diplomat, som samtidigt vistades i Sverige, berättar,
hurusom konungen en gång år 1622 »haft hos sig alla
arrendatorer och dem hårt tilltalat». Han hade titulerat dem »judar,
skinnare och landsfördärvare», uttryckssätt alltså, som ställa
dem i jämbredd med fogdarne. I kontraktsboken
angående kronans arrenden finnes exempelvis angående en
förpaktare av två härad i Västergötland infört följande
avgångsbetyg: »Förrymd som en skälm, upphängd som en tjuv.»

Med all sin vaksamhet och stränghet förmådde dock
konungen icke få bukt med dessa missförhållanden utan
nödgades efter några år frångå systemet med förpaktare och
låta fogdarne komma tillbaka.

Rättsskipningen.



För att rättvisa skulle ordentligt skipas, inrättade
konungen Svea hovrätt i Stockholm, en högsta domstol för
det egentliga Sverige, och Åbo hovrätt för Finland. Någon
tid efter Gustav Adolfs död tillkom Göta hovrätt i
Jönköping för Götaland. Till Svea hovrätts domare yttrade
konungen: »Såframt någon domare dömer antingen Kunglig
Majestät eller någon annan till behag, då vill Kunglig
Majestät statuera ett sådant exempel, att han vill låta draga
huden av honom, spika den på domstolen och öronen på kåken».[1]

[1] Skampålen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free