- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
229

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grunder, år 1661. Dess delägare hade då, enligt vad Stockholms
borgmästare uppgav, haft det till den grad bra, att de tre
gånger fått igen det ursprungliga kapitalet.

Det nya tjärukompani, som nu bildades, fick snart
svårigheter att dragas med till följd av minskad avsättning på
världsmarknaden. Orsaken därtill låg i sin tur till god del
i att det äldre bolaget så oskäligt dyrkat upp priserna
på tjäran. Följden därav blev nämligen helt naturligt den,
att alla länder, som hade möjlighet därtill, började bränna
tjära, och att kompaniet sålunda självt framkallade rivaler
på världsmarknaden. Först uppträdde Norge på vädjobanan,
sedan även Frankrike, dit konsten att bränna tjära
överfördes genom en svensk, som franska regeringen inkallat, och
slutligen spred sig hanteringen till Preussen, Polen och
Ryssland, ja även till Amerika.

Följden härav blev, att det svenska tjärukompaniet fick
stora lager av sin tillverkning liggande kvar i magasinen utan
att kunna sälja dem. Men ej nog med att kompaniets
kapital sålunda låg ofruktbart; det minskades dessutom årligen
därigenom, att tjäran dels läckte bort, dels försämrades till
kvaliteten. Det botemedel regeringen då försökte sig på bestod i
att ansenligt begränsa kompaniets skyldighet att mottaga
tjära från tillverkarne; och då det ej visade sig tillräckligt
verksamt, gick man även därhän att nedsätta inköpspriset.
Men ej heller dessa åtgärder hjälpte kompaniet ur dess
svårigheter, oavsett hur olyckliga de voro för tjärbrännarne.
Då gingo dess direktörer till sådana orimligheter som att hos
regeringen anhålla, att all tjärbränning i Norrland och
Finland skulle under två år inställas! Samma missförhållanden
i organisationen trädde alltså i dagen här som i fråga om
kopparkompaniet: bägge kompanierna saknade den
smidighet, den förmåga att anpassa sig efter konjunkturerna på
världsmarknaden, som för ett kapitalsvagt affärsföretag är
särskilt viktig. År 1672 kom katastrofen, i det att
kompaniet nödgades inställa sina betalningar.

Men trots alla nedslående erfarenheter vägrade regeringen
envist att tillmötesgå den allmänna önskan om tjärhandelns
frigivande. I stället bildades efter varandra ett tredje och
ett fjärde tjärhandelskompani, vilka bägge hade ungefär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free