Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna
- Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undertecknat med indianernas bomärken samt bevittnat av
närvarande vita män.
Men indianerna »voro ett folk, som icke långt emellan
måste hava uppmuntringsgåvor». Några år därefter
började vildarne knorra och begära skänker; och då inga sådana
syntes till, sägas de ha haft i sinnet att överfalla och utrota
nybyggarne. »Men alldenstund de ansågo de svenske för
ett stridbart folk, som man icke borde retas med, samt att
de redeligen handlat med dem och snart väntade åter skepp
med kostelige varor, fördenskull slogo de all fientelighet
utur sinnet och ånyo bekräftade sin förra vänskap», heter
det i en gammal berättelse härom.
*
Det land, som svenskarne här togo i besittning,
beskrives i en redogörelse, vilken den svenske guvernören år 1643
avgav till regeringen, såsom »märkeligit skönt, med alla
de härligheter, som en människa på jorden sig någon tid
kan önska». Och i en »kort berättelse» från år 1675
skildras det i tidens trohjärtade språk sålunda: »Uti hela
Amerika finnes ingen ljuvligare ort, bekvämligare till allahanda
plantering, och som bättre kommer överens med våre
kroppars konstitution.» Den vik, där Delaware utmynnar, var
omgiven av »fruktbärande åker och äng». Vidare heter det:
»Landet är bergaktigt, och det av åtskillig art. Somlige
äro med marmor beblandade. Kristall finnes ock, som
genom vattnets makt drives utför bergen. När snön smälter
av bergen, bliver stort flod, och det nederfallande vattnet
haver en skön hög, gul färg, vilken synes giva tillkänna, att
där skall var gull.»
Från en något senare tid ha vi en skildrare, som bygger
på anteckningar av sin farfar, vilken på 1640-talet var präst
i landet. Han talar med välbehag om hur »de skuggerike
trän och buskar äro där allestädes med fåglar uppfyllte,
vilka med sina rara färgor och mångahanda stämmor sin
skapares lov härligen utbreda». Och på tal om alla de ljuva
frukter, som vankades i landet, vindruvan ej att förglömma,
dröjer han med särskilt välbehag vid »en övermåttan skön
och kostelig frukt, som av de svenska kallas vattumeloner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0237.html
