- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
237

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Så snart ormen fäster sina ögon på honom, fast den ock
sitter högst upp i trädet, är han ej mera i stånd att hoppa
bort utan börjar då få ett särdeles ömkeligt läte, som gör,
att eho, som går där förbi, kan av lätet märka, att ormen
håller på att förtjusa honom. Ickorn hoppar då ett stycke
upp åt trädet, så åter ned, åter upp, därefter längre ned.
Varvid märkes, att han var gång kommer närmare och närmare
ned på trädet, till dess han kommer till ormen, som då säjes
ligga med vidöppen mun, varpå han med ängsligt läte rusar
honom i gapet och strax uppslukes, om han icke är för stor.
Men om han är så stor, att ormen ej straxt kan svälja honom
ned, slickar han honom några gånger med tungan, att göra
honom hal, och så småningom uppsluker honom.»

En annan mindre angenäm bekantskap inom Amerikas
djurvärld var skunken, som »de svenske kallade fiskatta,
av den oliderliga stank, den ibland giver ifrån sig», nämligen
då den förföljes och icke har någon utväg att undkomma.
Han »kastar då sin urin emot den som förföljer honom. När
någon är nära intill fiskattan, då han giver från sig denna
stank, kan densamma på en stund svårligen hämta andan,
utan den vill likasom kvävjas bort eller storkna. Ehuru
förtretelige de på ovannämnde sätt äro, bruka dock engelsmän,
svenske, fransoser och villar[1] här på orten att ibland göra dem
tama, då de säjas bliva så spake, att de följa efter folket som
en hund och pläga aldrig nyttja sin fula spruta, om de ej
bliva dess mera retade eller slagne.»

*



Kolonien, som svenskarne här grundlade, fick namnet
Nya Sverige
, och den skans, som där anlades, döptes
under kanonsalut till Kristina. Den bemannades med
23 man, som erhöllo en del av fartygslasten för att därmed
idka byteshandel med indianerna. Efter hand uppväxte
skansarna Nya Göteborg, Älvsborg och Korsholm
med små nybyggen ikring samt en del blockhus med
namnen Uppland, Mölndal, Nya Vasa m. fl., avsedda att
utgöra skydd mot indianerna.

[1] Vildar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free