- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
244

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kompaniet självt hade även många motigheter att kämpa
med. Det gods, som magasinerades i det nya landet, blev i
stor myckenhet skadat av mal, råttor och annan ohyra,
»vilken här dråpeligt mycken och arg är», såsom en av
guvernörerna inberättar till kompaniet. Men ändå värre var, att
flera av kompaniets fartyg råkade ut för olyckor. Ett av
dem, Kattan benämnt, manövrerades så vårdslöst av sin
kapten, som bar det högst betänkliga namnet Cornelius
Lucifer, att det en natt stötte på grund i de västindiska farvattnen.
Det hjälpte varken, att Lucifer åkallade sin namne, eller att
man vräkte över bord barlast, vatten och en stor del av
lasten.

När dagen grydde, fick man land i sikte på två mils avstånd.
Kvinnor och barn fingo stiga i skeppsbåtarna och landsattes.
Man hade kommit till en liten obebodd ö, tolv mil från Porto
Rico. Därpå fördes även provianten i land, och alle man
övergåvo fartyget. Men nu började en vedermödans tid för
emigranterna. Först och främst visade det sig omöjligt att
finna en droppe vatten på ön. »Vi måste slicka stenarna med
våra tungor», berättar en av de skeppsbrutna.

Några dagar därefter anlöptes emellertid ön av två spanska
fartyg från Porto Rico. Svenskarne företedde sina
skeppspapper, men spanjorerna förklarade, att de aldrig hade hört
talas om något land med namnet Sverige. Emellertid fingo
de skeppsbrutna vatten av dem att släcka sin brännande
törst med. Men det var också den enda vänskapliga
handling, som de olyckliga fingo röna i det främmande landet.
Spanjorerna togo sig plötsligt för att plundra de skeppsbrutna.
De sleto kläderna av sina offer, män och kvinnor utan
åtskillnad, för att komma åt pengar och värdesaker, som de
stackars människorna kunde ha gömt på sig.

I sådant tillstånd fördes de skeppsbrutna till Porto Rico.
Där blevo de visserligen frigivna av den spanske guvernören
men lämnades för övrigt alldeles åt sitt öde. Berövade sitt
fartyg och nästan allt vad de ägde, hade de ingen annan
utväg än att tigga. Genom sjukdom och nöd drevos flera
av dem att ge efter för spanjorernas omvändelsenit och
övergå till katolicismen för att få det bättre. En av de svenska
kvinnorna blev med våld omdöpt av guvernören, som förde
henne med sig, då han snart därefter lämnade ön. En del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free