- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
245

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av de skeppsbrutna lyckades dock efter många vedermödor
taga sig hem till Sverige igen. De kvarvarande fingo slutligen
på ett mindre fartyg lämna ön, men följande dag anhölls
skutan av en fransk fregatt, som tvang dem att följa med
till den franska ön S:t Croix, där ett ännu värre öde förestod
dem.

»Då vi till lands kommo», skriver en av de olyckliga i ett
brev till rikskanslern år 1651, omötte oss guvernören med
sina soldater uppå stranden, ropade och skriade, säjandes:
’Kvinnfolk behövas väl här uppå landet. För dem uti fortet!
Lät si på dem o. s. v.’» Samtliga fångarna blevo inspärrade
och berövade de pengar och värdesaker man ytterligare kunde
hitta hos dem. Kvinnorna hade ännu kvar en del
dyrbarheter, insydda i sina kläder; och då guvernören kom underfund
därmed och de vägrade att lämna fram dem, lät han »taga
först den ena, så den andra och skruvade deras finger med
pistolalåsen, att naglarna gingo av». Sedan pinades de
ytterligare på flere sätt, tills de lämnade ifrån sig allt vad de
förut lyckats rädda undan sina plågoandar. Medan de
stackars offren »ropade och skriade, gingo gubernatorn med de
andre frantzoserna där omkring, skrattade och fyllde sig
med brännevin». En del av svenskarne blevo därefter slagna
i bojor, och en del sändes hit och dit på ön att arbeta. Efter
blott några veckor hade de flesta av dem dukat under för
sjukdomar och lidanden.

Till de överlevandes lycka fick en holländsk skeppare, som
seglade i dessa farvatten, höra talas om deras elände och
ställde om, att en farkost sändes från den holländska ön S:t
Kristofer och avhämtade dem. Men då funnos ej flere kvar
i livet än en man, två kvinnor och två barn, och av dem dogo
både kvinnorna och barnen under färden eller strax efter
ankomsten till S:t Kristofer. Den ende överlevande av de
24 personer, som blivit förda till S:t Croix, fick medfölja den
förut nämnde holländske skepparen till hans hemland,
varifrån han i ett brev till Sverige gav den skildring av
emigranternas vedermödor, som här ovan återgivits. Av de 140
passagerarne lyckades ett 90-tal taga sig hem igen. De
övriga funno sin grav på de Västindiska öarna. Sådant öde
fick den nionde i ordningen av de svenska expeditionerna
till Nya Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free