Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andre, att de ibland hade talt ont om oss och gjort oss förnär.
Vi vore gott folk — ’se där’, sade han, ’vad de bringa oss,
och de bjuda ock vänskap’, och strök sig någre resor neder
åt armen till synnerlig god vänskapstecken. Sedan tackade
han på alles deras vägnar för skänkerne och sade, att vi
härefter en mycket fast vänskap hålla skole, att om de hade
härtilldags varit som en kropp och ett hjärta — klappandes
sig därmed för bröstet —, så skola de härefter vara som ett
huvud med oss, fattade sig därmed om huvudet, vevade
omkring med händerna, såsom han ville en fast knut knyta;
sade ock därpå en löjelig liknelse, att såsom en kalebass[1] är
en rund växt utan rämna och skåra, så skola vi ock härefter
vara som ett huvud utan rämna, och om någon ville dem
anfalla, skulle vi giva dem det tillkänna. Förnumme de sådant
emot oss, så ville de väl mörka midnatts tid oss därom varna.
Och då därpå svarades, att sådant vore mycket gott, om
de alle ville det så bejaka och hålla, därpå gjorde de alla ett
högt rop och samtycke. Lossades alltså styckena, vilket dem
mycket väl behagade, säjandes: ’Pa bu hu, mokirick pickon,
hör nu kan tro går Storbössan lös’; och gavs dem därmed vin
och brännevin. Då stod en annan upp och talade, att alle
som där voro skulle detta förbund fast hålla och icke oss
något förnär göra, icke slå ihjäl våre svin eller annor boskap;
men om någon kunde bevisas av deras det göra, skulle han
därföre varda straffad, androm till varnagel. Därpå togos
upp köpebreven och lästes allenast namnen därpå upp. Och
då de hörde sine namn, höllo de mycket därav; men när någon
nämndes, som var döder, slogo de neder huvuden. Därmed
hölls upp. Imedlertid sattes på golvet två store kittlar och
andre käril fulle med sappan, det är gröt av majs eller
indianskt vete, som där växer; men de förnämste blevo sittandes
och det ringare folket åto sig därav mätte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
