- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
272

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Jordbruk, skogshantering och jakt - Samfärdseln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vare allom, så högom som lågom, förbjudet och förtaget
ifrån Midfasto och intill Olofsmässodag, så i det ene som
andre landskapet, på det djur och fågel må hava tillfälle fredat
och ohindrat att öka sig genom Guds välsignelse i sin rätte
och ordentlige leketid, allenast att dem, som i skärgårdarne
bo, härmed icke förtages med nät att fånga sjöfågeln, som
kommer om den tiden i stor myckenhet utanefter och mången
där eljest haver sin näring utav, vilken så härefter som härtill
sin rätt bliver förbehållen.

Finnes nu någon så dristig, att han slår och fäller högdjur
i våra djurgårdar eller i någon annans ärlig mans stängde
och hägnade djurgård eller i våre frikallade parker, som äro
enkannerligen Öland, Åland, Billingen, Kinneskoga,
Edsmären, Hunne- och Halleberg, eller ock där något stycke
vid ett eller annat vårt slott är avmärkt, den skall såsom
för annan tjuvnad, det en begår i en ärlig mans fägård, till
livet straffad bliva, eller där Vi Oss till mildhet ville låta
beveka, då skall han åtminstone i främmande land förskickas,
där sin brott att förtjäna och böta, till den tid som honom
föreskriven varda kan.»

På Öland var villebrådet ytterligare skyddat genom en
tidigare föreskrift, att varje hund på ön skulle stympas på
ett ben.

Samfärdseln.



DENNA tid började man i Sverige inse, vilken stor
betydelse goda samfärdsmedel ha för ett lands
näringsliv och styrka. De svenska vägarna voro enligt Gustav
Adolfs omdöme »så trånga och steniga, att de snarare måtte
kallas gångstigar än allmänne landsvägar». Därför reste
vanligen både kvinnor och män till häst. Stundom fann man
vägen spärrad av mötande formän, som ej ville vika, blott
grälade. Alltemellanåt blevo de tunga vagnarna fastsittande
i dy och kunde ej utan hjälp dragas upp. Ibland stötte man
på sprickor i vägen så djupa, att man måste stanna flera
timmar för att reparera dem. Och så kunde det hända, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free