- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
271

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Jordbruk, skogshantering och jakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock således skadar, att det därigenom borta bliver, han skall
därföre till livet straffad bliva. Och där så vore, att Oss
någon, som uti så måtto beslagen bleve, av synnerlig gunst
och för särdeles orsaker, med livet täcktes att benåda, så
skall dock allt det han äger och haver under Oss och Kronan
vederkännas och han sedan till Ingermanland försändas,
där sin livstid över att bliva, och därifrån ingen förlossning
förvänta».

Stränga förbud utfärdades också av konungen mot
fågelskytte på kronans marker, »efter Vi själve Vår lust med
skjutande där hava vele». Farligast var det för den som beslogs
med att där skjuta svanar, ty därom stadgades: »Skjuter
någon svan, han skall till livet straffad varda.»

Samtidigt med 1647 års skogsordning utkom »Kongl.
May:ts ordning och stadga, huru alle riksens inbyggare sig
förhålla skole med jakter, djurefång och fågelskjutande»,
vilken avsåg att skydda »allehanda skogsdjur och fågel, nyttig
och nödig till födan, klädnad och vederkvickelse, så ock till
landsens ära och prydning». Till den ändan stadgades bl. a.:
»All högdjur, såsom äro älg, hjort och rå, skola vara och bliva
över hela riket befredade, så att de icke slås eller fångas av
någon, med mindre han på fri jakt är privilegierad, förutan
i efterskrevne landskap, som äro Dal, Värmeland, Dalarne
i Bergslagen, Norrland och Finland, vilkas inbyggare
efterlåtet är dem i laglig tid att fälla.

Ingen, eho han är, som icke med privilegio bevisar sin rätt,
have rätt eller tillstånd med bössa eller båge själv skjuta
eller skjuta låta allehanda fågel, enkannerligen tjäder, orrar,
järpar, svan, vildgäss, änder eller andre dess like, ej heller
harar. Men så vida Vi det icke för visse orsakers skull
isynnerhet förbjudit have, då stånde lantmannen fritt på sine
egne ägor och i rättan tid att fånga dem med snaror och njuta
dem till sitt behov.

Rapp- och åkerhöns, såsom icke mycket länge sedan i riket
införde, skola för allom, som icke privilegerade äro, vara
befriade och befredade; och ingen fördriste sig, var de finnas,
att låta fånga dem, mycket mindre att skjuta dem, vid bot,
som här efter följer.

Allt högdjurs fällande, så ock fågelskjuteri och fångande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free