- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
296

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Som professor samlade Messenius omkring sig en talrik
skara lärjungar, vilka voro honom varmt hängivna ej blott
för hans fängslande framställningskonst utan även därför
att han såg genom fingrarna med deras självsvåld. Ty att
vinna popularitet var alltjämt den egenkäre mannens a och o.

Men för en sådan natur blev det också omöjligt att
samarbeta med sina kamrater, och rätt vad det var, låg han i strid
med dem nästan alla. Värst blev fiendskapen mellan honom
och den genomärlige kraftmannen Rudbeckius, som fann
sig föranlåten att inför de akademiska myndigheterna ge
sin ämbetsbroder en anmaning att »förhäva sig passeligt»,
ty »eget beröm luktar illa; och oansett att han studerat hos
jesuiterna, kunde finnas likväl så god karl i akademien, som
han var». Retad sporde Messenius, om Rudbeckius
beskyllde honom för att vara jesuit. Han fick till svar, att »om så
vore, kunde det väl finnas skäl därtill». Och till yttermera
visso lät Rudbeckius honom veta, att han ej satte mer tro
till honom än till »de andra förlupna jesuitiska skälmarne».

Emellertid skulle val av universitetsrektor förrättas, och
de flesta rösterna föllo på Rudbeckius. Messenius fick blott
en röst men vägrade godkänna valet under påstående av att
det bort förrättas icke av de akademiska myndigheterna
utan av studenterna; och när den nye rektorn skulle
högtidligen insättas i sitt ämbete, var Messenius fräck nog att
låta sätta upp anslag om att han skulle installeras som rektor
några dagar senare.

Så kom installationsdagen. Rudbeckius hade just börjat
tala till de studenter, som hörsammat hans kallelse, om
betydelsen av studenteden samt uppmana dem till ett nytt
och bättre levnadssätt än de hittills fört, ty deras vilda seder
hade gjort dem till oskäliga djurs likar. Då inträder plötsligt
Messenius, följd av sina beväpnade anhängare, och ropar:
»Skall du så nedsvärta landets ungdom? Du ljuger, du
är en åsna, en narr, en galning, en bottenjute.» Han visslade,
han »spottade och skriade i vädret, och sammalunda gjorde
ock hans disciplar, som med honom voro». På detta
förargelseväckande uppträde följde »försmädeliga pasquiller[1]»,
stenkastning och slagsmål. Sådan som stämningen nu var,


[1] Smädeskrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free