- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
297

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befarade man, att slagsmålen skulle övergå till mördande
och hela akademien bliva »fördärvad och ödelagd», såsom
den bekymrade ärkebiskopen skrev till rikskanslern.

Båda parterna sökte vinna regeringen för sig, men Gustav
Adolf, som blivit utledsen vid allt vad han här sett av
»äregirighet, privat hat och avund», lät de lärde männen
veta, »att därest Vi själve icke visste, vad gagn och nytta
som boklige konster med sig hade, Vi föga orsak hade Oss
om akademien något beflita». »Strängeligen och allvarligen»
förbjöd konungen såväl professorer som studenter att
hädanefter »fördrista sig varannan inbördes att försmäda och
utskämma med hädiske ord, smädeskrifter och förtal».
Studenterna fingo icke vidare »draga värjor eller bössor,
antingen korte eller långe, ej heller bedriva dryckenskap,
svärmeri,[1] perlemente,[2] agerande, fönsters utslående eller
något annat, som en ärlig student, den sine studier akta
bör, icke väl anstår».

Men här hjälpte inga skriftliga tillrättavisningar.
Messenianerna blevo allt vildare och lupo, trots konungens förbud,
kring staden med dragna värjor, överföllo oskyldiga
människor med hugg och slag, togo och spände forbönder för
kärror, vilka de tvingades att draga, o.s.v. Ja ett par av dessa
vilda sällar begåvo sig en gång upp till slottsfängelset och
bytte kläder med fångarna, som i denna förklädnad rymde;
och då vakten sedan sökte hindra de kvarvarande
studenterna att bryta sig ut, överföllo de den med hugg och slag.
När konsistoriet en gång kallade slagskämparne till förhör,
vägrade de att infinna sig, »emedan de hade fått en tunna
öl, med vilken de ville roa sig».

Till slut gick ordväxlingen mellan de båda antagonisterna
ända därhän, att Messenius utmanade sin fiende till duell
på värja, ett sätt att skipa rättvisa, som Rudbeckius dock
ej godtog. Vid samma tid uppenbarar sig en oväntad
bundsförvant till Messenius på valplatsen. Det är hans
»högfärdige, bittre och förgiftiga kvinna Lussi», såsom
historieskrivaren Tegel benämner hans hustru Lucia Grothusen.
Åtföljd av en dräng träder hon in i konsistorium och överfaller
dess medlemmar »med åska och blixt».



[1] Kringsvärmande nattetid på gator och torg.
[2] Häftiga över läggningar och gräl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free