- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
314

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olofsson benämnd, »en gammal olärd, utlevad man, som
trodde sig kallad av Gud genom hans helige ängel att vara
en stor profet och undersman, lik den mannen, som gick
och ropade före Jerusalems förstöring». Den gamle bonden
höjde sin stämma mot tidens synder, särskilt svordomar,
sabbatsbrott, mutor och mot att »många dåraktiga
älskogsvisor nu skrivas, sjungas och tryckas fritt», yrkade på
bättring och allmän fasta samt en strängare kyrkotukt.

Så långt kunde det nu vara gott och väl. Men hans
intresse sträckte sig längre än till dessa sedliga reformer. Han
trodde sig ock kallad att »rätta skriften», d. v. s. utmönstra
Nya testamentet, vars fakta han förnekade eller tydde
allegoriskt, »uttyda de tecken som ske på himmelen och rätta
världen från den villfarande tro, som hon är uti». Till den
ändan hade han efter änglars ingivelse författat en bok,
genom vilken världen skulle bliva omvänd, och ville nu, att
den skulle genom konungens försorg översättas till latin
och grekiska för att spridas överallt.

I stället för att i stil med tidens sedvänja göra stort
nummer av dessa »gruveliga villfarelser» tog sig den nye biskopen
för att tala förstånd med den gamle bonden och fick honom
på det viset att avstå från sin profetiska verksamhet och
återgå till jordens skötsel.

Allt som allt vittna domkapitlets protokoll om vilket rikt
arbetsfält här fanns för Rudbeckii folkuppfostrande
verksamhet. Kraftigt grep han också in med såväl förmaningar
som straff. »Stiftets präster hava väl förstått, att en
latebuk, en drinkare, en egennyttig och girug, en lättfärdig
och oskickelig haver ej kunnat för Rudbeckio sig bestå»,
sades det i hans likpredikan.

Men vid sidan av straff och förmaningar gick också
undervisning för dem, som skulle vara folkets lärare och
föregångsmän. Vid de årliga prästmötena blevo prästerna grundligt
förhörda i teologi, i vilket ämne de voro skyldiga att ständigt
förkovra sig genom att studera nya arbeten. En hel del
makliga och okunniga präster tyckte naturligtvis icke om
dylika tillställningar, men deras försök att slinka undan
hämnade sig alltid. En präst i Ramnäs vid namn Erik Petri,
som kändes vid sin svaghet, försökte med »en god,
göddan stut» beveka biskopen att låta honom slippa ifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free