Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helvetet mot utgången; och endast genom åskådarnes
ingripande blev världsdomaren slutligen bärgad till en mindre
upphöjd men säkrare plats.
Efter den dramatiska delen av skolfesten följde ett glatt
gästabud i skolans högtidssal. Man kalasade först och främst
på den skänkta maten och våtvarorna, som enligt en
anteckning från Örebro år 1616 utgjordes av 14 tunnor öl, diverse
spickeskinkor, stora mängder spickekött och lammkött samt
»ett levandes får, gammalt och fett, skänkt av slottsfogden
för konungens och drottningens spiror». Härtill kommo
ytterligare »53 fat med färdiglagad mat, kokade och ditborne
av byn och stadsfolket», en välfägnad, som av djäknarne
själva ytterligare förstärktes med 12 fat och skålar,
innehållande stek, fisk och soppa, som de själva lagat till.
I skolans blomstersmyckade festsal tänka vi oss sålunda
stadens honoratiores smörjande kråset vid bord, som digna
av välfägnad. Stånkor och stop, fradgande av präktigt,
hembryggt öl, gå flitigt omkring. De djäknar, som utsetts att
vara taffeltäckare och passa upp gästerna, göra sitt allra
bästa, och belåtenheten är allmän. Vid ovan angivna
tillfälle blevo samtliga faten länsade så när som på fyra, vilka
»sändes till rectoris hustru». Av de fjorton öltunnorna drucko
gästerna ut åtta, två tunnor fick rektor, och »fyra tunnor
drucko scholares[1] sedan upp, dock icke på en gång».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
