- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
338

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - En lyckoriddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Denna vakna blick för naturen är hos den sorglöse
vagabonden ett av de drag, som göra honom till en verklig
skaldebegåvning. Han är i kraft därav, såsom Schück
framhåller, »den förste av vårt lands skalder, som med egna ögon
skådat den svenska naturen. Då han sjunger om naturen,
märker man, att hela hans själ är med. När han för sin
fantasi återkallar minnet av den bleka gryningen, då daggen
ännu blänker i gräset och göken stämmer upp sitt kuku i
lunden, eller av våren, då boskapen släppes ut i vall att
’få stall under Guds lås’ — då känner man, att denna
fantasi är den verklige skaldens, och än bättre klingar hans sång,
då han, fjättrad och fången, sjunger om friheten såsom livets
härligaste gåva»:

»Ack, libertas[1], du ädla ting!
Säll är den, dig kan njuta!
Fast du vore fattig och ring’,
ingen må dig förskjuta.
Bättre äst du, med tom buk
i ödemarken funnen,
än en klänning av gyllenduk,
med stor omsorg bebunden.

Ja en fågel uti en bur,
vars frihet är berövad,
han sjunger väl av sin natur,
men hjärtat är bedrövat,
när han hörer de fåglar skön’,
som uti luften sjunga,
sig glädja över marken grön
efter sin art och tunga.

Fast han kan riklig föda få
och alltid i frid vara,
dock heller tar de matkar små
i skog med högsta fara.
Han är heller i ödemark
högt upp i trän och ligger
än som inom de murar stark’
i konungs hus och tigger.

Heller vill han på en grön kvist
sjunga med hungrog maga


[1] Frihet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free