- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
337

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - En lyckoriddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare hopdiktad — hans målning av bröllopsmåltiden och
det därpå följande samtalet, av den dramatiskt spännande
flykten från Kristianstads fängelse o. s. v. — allt detta skulle
hava hedrat en av samtidens utländska romanförfattare.»

Med bilan över huvudet sjunger han:

»Rätt nu få I se Wivallium
avhuggas och nedfalla
som Lilium convallium
och andra blomster alla.»


Hans skaldebegåvning bottnar i en obändig kärlek till
friheten, som för honom är det högsta goda, ingångsporten
till all denna jordens härlighet. »Jag står här», skriver han
i en inlaga, »uti mitt långvariga fängelse och ser ut genom
gallren och betänker hos mig själv, huru alla ting, som
härtill utav den hårda vintern hava varit fångna, nu igen genom
den blida sommaren friade, frälste och vederkvickte varda.
Solen med hela det sköna himmelens firmament prisar nu
sin herre och skapare, att han bortdrivit haver de kalla,
svåra, tjocka, mörka, oblida och bedröveliga vintermoln
med deras snö, köld, fuktighet och kvalma. Jorden kläder
sig av glädje med en härlig grön klänning och bepryder och
utsmyckar sig med allehanda färgers blomster, givandes
Herranom en ljuvlig lukt och rökoffer till tacksägelse för
det Hans gudomliga Majestät henne ur vinterns kalla och
kvalsamma fängelse hulpit haver. De stora vatten och lustiga
vattenströmmar, de rinnande källor och fiskrika sjöar rinna,
kvälla och strömma med hjärteligt susande och löje,
Herranom till pris, som av dem den kalla, tunga och hårda is
borttagit haver. Fåglarne under himmelen lovsjunga Herranom
bittida och sent uppå de gröna kvistar. Djuren på marken
fröjda sig i dalarne, Herranom till ära, fiskarne på djupet
giva Herren en tacksägelig suckan, att han dem anderum
och värme ovanefter givit haver.

Men jag står här uti mitt fängelse och ser ut genom
de hårda järngallren och tänker, huru de oförnuftiga bestar,
som i denna vinter för köld och frost skull hava varit fångna,
nu löskomna äro och uppå marken springa, dansa och glädja
sig. Gud, du aldra högste, förbarma dig över mig, anse
mitt elände och bevek deras hjärtan, som makten hava,
att de mig med nådige ögon anse och icke efter mina fienders
vilja låta mig fördärvas!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free