Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora snödrivan i kammaren, och ingenstans fingo vi göra
upp eld.
Och efter min lilla bror var så mycket liten och illa
medfaren, orkade han inte att stå ut med den stora kölden vi voro
uti utan måste så dö, när han hade varit 14 dagar hos fru
Ebba. Men jag, arma och elända barn, som är född till
mycken sorg och hjärtans vedervärdighet, fick allena
behålla livet efter både min kära fru mor och enda bror.»
Gustav Horns son, Axel Oxenstiernas dotterson, död av
vanskötsel! Bistra tider!
Men vi låta Agneta berätta vidare:
»Och sedan begynte jag till att komma mig före, den ena
dagen mer än den andra, att jag blev folkelik igen, och måtte
så lära mig gå på nytt.
Och blev jag sedan hos fru Ebba två år därute och stod
där ut mången sur och hjärtans bitter hård dag och stund.
Ingen dag gick förbi, utan att jag måste till det ringaste
få ris en gång och stundom tre gånger. Och så ofta min
onda och lättfärdiga piga blev ond på mig, så tog hon mig i
min arm och kasta’ mig in till fru Ebba och sade, att jag
gjorde illa.
Men i min stora hjärtans sorg och olycka så unte Gud
mig min enda, kära farbror, herr Klas Horn, vilken mig så
högt älskade, som om jag hade varit hans eget barn. Ty[1]
kunde han intet lida, att något skedde mig förnär, medan
han var därhos.[2]
Dock hade jag icke heller länge den lyckan, att min
farbror fick leva, utan han måste ock strax dö ifrån mig. Och
så tog Gud allt bort för mig, som mig kunde vara till bistånd
i mina späda år.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
