Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Oxenstierna blir Sveriges styresman - Kristinas förmyndarstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eder, som veta’t även så väl som jag. Men mitt hjärtas ångest
och saknaden av den avlidne hänför mig, så att jag icke
vet, vad jag skriver. Dock är härmed litet uträttat. Skedda
olyckor äro till att beklaga men intet till att förändra, och
det kors, Gud haver täckts att lägga oss uppå, måste vi
draga, hans nåde om hjälp påkalla och med moget råd, fast
mod och manlig beslutsamhet all ytterligare olycka söka
att undvika och föreböja.
Medan vår konung levde, uppfyllde hans vett, flit,
skicklighet och mod allas våre försummelser och brister. Denne
tid, som nu kommer, haver ett annat lag. Görs nu icke
till saken det, som tillkommer var och en, så finnes ingen,
som det av sig själv botar eller rättar. Våre grannar och
avundsmän — jag tiger om våre fiender — hava fruktat
sig för vår konung. Nu skola alle hoppas att bliva mästare
på oss, om vi icke sköta verket förmedelst Guds milde
tillhjälp således hos oss själva, att det kommer i gott skick. Gud
give, jag kunde muntligen uttrycka min mening! Nu, då det
intet kan ske, vill jag göra’t, som jag kan i hastighet bäst.»
Därpå utvecklar rikskanslern sina åsikter om regeringens
ordnande i enlighet med Gustav Adolfs tankar och i den
anda, som sedan lagfästes genom 1634 års regeringsform,
genom vilken Sveriges rike tog ett stort steg framåt på det
lagbundna samhällsskickets bana. Den ordnade nämligen
såväl centralregeringen som den lokala förvaltningen i
landsändarna till ett för den tiden mönstergillt
systematiskt helt. Enligt denna grundlag skulle riket under
Kristinas omyndighet styras av de fem höga
riksämbetsmännen som förmyndare. Dessa rådsherrar stodo i spetsen
för var sin gren av styrelsen, nämligen rättsskipningen,
lant- och sjöförsvaret, utrikespolitiken och penningväsendet.
Bland förmyndarne var Axel Oxenstierna den ojämförligen
främste. Hans bästa stöd blev hans broder riksdrotsen
Gabriel Oxenstierna. Av alla åtnjöt den redbare och
arbetsamme drotsen det största förtroende. Särskilt hade
han en storartad förmåga att taga bönderna från rätta
sidan, när regeringen från dem förnam »ond ymmel och
grunk». Tack vare en klok förening av fasthet och lugn
humor stillade han mer än en gång oroligheter, som gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
