- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
365

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - En lysande men vansklig ställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En lysande men vansklig ställning.



DET var en lysande ställning, som Sverige intog under
tiden närmast efter Gustav Adolfs död, men det var
också en ställning, full av faror. Större delen av de
trupper, på vilka riket stödde sin maktställning, voro
utlänningar. De hade alltid varit svårhanterliga och voro
naturligtvis mycket värre att handskas med nu, när den
segerrike konungen var fallen, när Sveriges tron innehades
av ett barn och regeringens ledare var blott en svensk
adelsman. Där voro ärelystna officerare, som ville ha belöningar
för sina tjänster, generaler och överstar, som äskade »amt,
abbotstift, kloster, herrskap och vad som kan finnas» —
skriver Oxenstierna.

En av de enträgnaste i att yrka på dylika belöningar var
hertig Bernhard av Weimar med sitt unga krigarrykte från
Lützen. Han lyckades tilltvinga sig ett svenskt gåvobrev
på hertigdömet Franken. Vid överlämnandet därav yttrade
Axel Oxenstierna: »Må det till ett evärdligt minne antecknas
i våra tideböcker, att en tysk furste sådant begärt av en
svensk adelsman, och att en svensk adelsman i Tyskland det
beviljat.»

Men de som icke kunde få sina önskningar tillfredsställda
blevo misslynta och ansågo sig ha lidit en svår oförrätt. En
del officerare gingo ända därhän, att de gjorde myteri. De
förenade sig om en gemensam förklaring, att de icke ämnade
gå mot fienden, förrän de fått sina fordringar på sold och
belöningar uppfyllda; och Axel Oxenstierna måste ställa
dem till freds med gods och penningar till väldiga belopp,
innan han fick dem att lyda.

Även av yttre faror hotades den maktställning, som Axel
Oxenstierna lyckades bevara åt Sverige efter den store

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free