- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
386

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptäcka den minsta blånad, och icke en blodsdroppe syntes.
Om en stund föll den lille i gråt och somnade.

När han vaknade, var han alldeles kry och berättade, hur
allt gått till. »Nu vet jag, var jag föll!» utbrast han och pekade
åt fönstret. »Där föll jag! — Då jag kom till trumman,[1] tänkte
jag: ’Nu dör du!’ Men då jag kom ner, stod mosters
örtagårdsmästare där. Jag bad honom så vackert, att han skulle
bära upp mig, men det ville han inte.» I stället hade Jan
sett örtagårdsmästaren, som hade ljust hår och var klädd i
vita kläder, flyga upp och sätta sig på torklaven.[2]

Följande morgon stod den lille upp frisk och sund, som
om han aldrig gjort ett så farligt språng.

Händelsen väckte mycket uppseende och ansågs allmänt
som ett underverk. Man trodde, att den vitklädde, ljushårige
örtagårdsmästaren med vingarna varit »en Herrans ängel»,
som burit gossen i sina händer och sakta och varligt lagt ned
honom på marken. När Gustav Adolf sedermera fick höra
händelsen omtalas, sade han till Johan Baner: »Det syns,
att du är bevarad till något stort.»

*



Om Johan Baners uppfostran känner man ej mycket.
Men de kunskaper och den bildning, som han under
mannaåldern lade i dagen, tyda på att den varit god. Äldre
författares påstående, att han under ungdomsåren varit rå
och ostyrig och vanskött sina studier, härleder sig säkerligen,
liksom allt det övriga förtalet av denne hjälte, från de
flygskrifter, vari trettioåriga krigets ledande män sökte förgöra
varandras rykte, omväxlande med att de på valplatsen
sökte taga varandras liv.

Från barndomen stod emellertid Johan Baners håg till
krig och äventyr, och som tjuguåring gick han i likhet med
flere andra unga svenskar att med glatt mod tjäna sonen
till den konung, som tagit hans faders liv.

Det berättas, att den bistre hertig Karl själv tilltalats så
av den ljuslockige gossen med de klara, blå ögonen, att han
frågat denne, om han icke ville gå i hans tjänst. Men då



[1] En trätrumma ledde från borggården ut genom muren.
[2] Laven, där spannmål torkades, var uppförd ett stycke nedanför slottet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free