- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
387

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall den lille helt frankt ha svarat: »Fånen tjäne Er, som
slagit huvu’t av farkär!»

Det var under Gustav Adolfs ryska krig, som Johan Baner
fick sitt elddop. Med käckt mod gick han överallt faran till
mötes som en gammal knekt. Rentav underbar var hans
förmåga att hastigt sätta sig in i allt, som rörde krigstjänsten.
Det var, som om han redan länge varit med om allting.
Genom sin ungdomsfriska hurtighet och sitt »ljusa banerska
lynne» vann han allas hjärtan. Gustav Adolf lade snart
märke till honom och satte mycket värde på honom »såsom
en efter dygd och ära strävande ung kavaljer». Konungen
fick god hjälp av honom i arbetet på »den nya krigskonsten»,
som svenskarne fingo att tacka för sina mest lysande segrar.
Johan Baner dugde till allt. Gällde det någon riktigt
vågsam bragd, genast var han redo. Var det fråga om att lura
fienden, att ge honom »betalt för gammal ost», alltid var det
herr Johan, som kungen helst tog till råds. »Alltid redo!»
var Baners lösen. Nog var den samvetsgranne, präktige
Gustav Horn också en ovanligt duktig karl, som heller aldrig
tröttnade på att tjäna sitt fosterland. Han var värdefull,
ja omistlig, då det var fråga om att överväga en krigsplan.
Men när det gällde att utföra planen i dristig handling, då
var Baner, »våghalsen», ändå framför andra rätte mannen.

Förtvivlade år.



När Gustav Adolf ej mer fanns, var det för en tid slut med
Johan Baners stora inflytande på krigets ledning. De förslag
till nya fälttågsplaner, som han insände till rikskanslern,
blevo samt- och synnerligen förkastade av den allsmäktige
ledaren av Sveriges öden. Det märktes, att statsmannen
och fältherren ej längre voro förenade i en person. Axel
Oxenstierna var ingen fältherrebegåvning utan bedömde
krigsrörelserna uteslutande från politisk synpunkt. Hans
viktigaste tanke var t. ex.: »Vilket intryck skall den och
den åtgärden göra på bundsförvanterna?» Men han var
icke nog inne i de militära frågorna för att kunna
tillräckligt taga hänsyn därtill, att en armés användbarhet är
beroende av en mängd förhållanden, som sammanhänga med
krigets natur, att med andra ord kriget, liksom varje annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free