Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall den lille helt frankt ha svarat: »Fånen tjäne Er, som
slagit huvu’t av farkär!»
Det var under Gustav Adolfs ryska krig, som Johan Baner
fick sitt elddop. Med käckt mod gick han överallt faran till
mötes som en gammal knekt. Rentav underbar var hans
förmåga att hastigt sätta sig in i allt, som rörde krigstjänsten.
Det var, som om han redan länge varit med om allting.
Genom sin ungdomsfriska hurtighet och sitt »ljusa banerska
lynne» vann han allas hjärtan. Gustav Adolf lade snart
märke till honom och satte mycket värde på honom »såsom
en efter dygd och ära strävande ung kavaljer». Konungen
fick god hjälp av honom i arbetet på »den nya krigskonsten»,
som svenskarne fingo att tacka för sina mest lysande segrar.
Johan Baner dugde till allt. Gällde det någon riktigt
vågsam bragd, genast var han redo. Var det fråga om att lura
fienden, att ge honom »betalt för gammal ost», alltid var det
herr Johan, som kungen helst tog till råds. »Alltid redo!»
var Baners lösen. Nog var den samvetsgranne, präktige
Gustav Horn också en ovanligt duktig karl, som heller aldrig
tröttnade på att tjäna sitt fosterland. Han var värdefull,
ja omistlig, då det var fråga om att överväga en krigsplan.
Men när det gällde att utföra planen i dristig handling, då
var Baner, »våghalsen», ändå framför andra rätte mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
