Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att svenskarne kunde smittas av de kejserliga soldaternas
plundringslystnad, och att den ständiga åsynen av de
grymheter, som fiendens vilda horder utövade för att tvinga
fram pengar av sina offer, förhärdade även dem. De
sachsiska stadskrönikorna innehålla hårresande berättelser om
de kejserliga ryttarnes framfart, om hur de skuro av tunga,
näsa och öron på folket, stungo ut ögonen, göto smält bly
eller sjudande beck i mun och näsa på sina offer, hur de
pryglade männen till döds, medan hustrurna skändades
inför deras ögon och barnen spetsades på spjut eller stektes
till döds. Det hjälpte icke, att de arma människorna gömde
sig inne i skogar och bergshålor, ty soldaterna hade med
sig blodhundar, som spårade upp dem. Om dessa
plågoandars uppfinningsrikedom vittnar också den vidriga tortyr,
som fick namnet »der Schwedentrunk»[1] och bestod däri, att
den olycklige, som man ville avpressa pengar, lades på en
bänk och tvangs att dricka gödselvatten och skulor, tills
han storknade. — En historiker, som med äkta tysk
grundlighet undersökt denna fråga, har konstaterat, att såväl
tortyren som benämningen var en uppfinning av Wallensteins
soldater, vilka hittade på namnet för att håna svenskarne.
Genom att avskummet från olika nationer blandades om
vartannat, blev det gott om tillfällen även för svenska
soldater att lära alla nationers värsta laster och bovstreck.
Snart var det knappt någon skillnad på svenskarne och
andra krigare.
När man i samtida skildringar och av den muntliga
traditionen än i dag får höra: »Det och det illdådet ha svenskarne
begått», måste man dock komma ihåg, dels att det överallt
finns en viss benägenhet att skylla på utlänningar, dels att
såsom svenskar betecknades hela den armé, som stod i svensk
tjänst, fastän blott en mindre del därav utgjordes av infödda
svenskar.
Man får ej heller vid läsningen av samtida skildringar
om soldaternas grymheter förgäta, att vilda rykten aldrig
ha sådan växtkraft som i krigstider, då ängslan och hat äro
uppjagade till det yttersta, då hunger och umbäranden i
förening med ohyggliga själsskakningar försvagat folks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
