Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar
- Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagesmän, som ha något anseende för pålitlighet, ja icke ens
hos dem, som voro hans fiender.
Tack vare sin underbara makt över soldaterna förmådde
Baner att med en armé, som svältfötts veckor igenom, och
med hästar, som voro så utmärglade, att de icke orkade
framsläpa sina lass utan människohjälp, utföra marscher så
snabba och överraskande, att man aldrig förr sett något
dylikt. Hur ansträngande det än var för både människor
och djur, så var det dock enda räddningen, ty därur kom
gryningen till bättre tider. Fienderna hade i förlitande på
sitt överlägsna antal beräknat fälla honom till marken med
ett par kraftiga anfallsstötar. I stället fingo de själva vara
på sin vakt och tacka lyckan, om de kommo något så när
helskinnade undan den allestädes närvarande svensken.
Slaget vid Wittstock 1636.
Efter ett dryckeslag, som Öl-Göran ställt till för Baner
utan att lyckas knäcka honom, yttrade fursten, skummande
av ilska: »Svenskarne må skynda sig att lämna Tyskland,
annars skall jag hjälpa dem på väg.» — »Det lät på
annat sätt, då Tilly stod utanför Leipzig», påminde Baner
och lovade »bränna på fingrarna» den, som försökte köra
bort svenskarne. Det gjorde han också eftertryckligt vid
staden Wittstock i norra Brandenburg år 1636. Där hade
hans fiender, den kejserliga och den saxiska armén under
Hatzfelds befäl, intagit en ställning, skyddad av skogs- och
sumpmarker. Och de hade ytterligare förstärkt den genom
att uppkasta små skansar, mellan vilka man hoplänkat sina
trossvagnar till en sammanhängande vagnborg med öppning
för artilleriet. Fiendens vänstra flygel började uppe på en
brant höjd, det s. k. Scharfenberg.
Baner fann genast, att det skulle vara ett oförsvarligt
lättsinne att anfalla en så stark ställning i fronten,
isynnerhet som fienden tydligtvis var även till antalet överlägsen.
Men hans skarpa blick hade utspejat en annan möjlighet.
En kilometer öster om Scharfenberg låg en annan höjd,
»Vingårdshöjden», som det syntes vara lätt att komma upp
på. Där beslöt Baner att sätta sig fast för att sedan från
höjden falla fienderna i flanken. Lyckades detta, kunde man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0397.html
