- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
406

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en stor bresch i stadsmuren, sände den kejserlige
överbefälhavaren honom en uppmaning att ge sig. Men Slang
lyckades tillstoppa breschen med stockar och plankor och gav det
stolta svaret: »Så länge jag har denna min enda arm kvar,
skall jag försvara mig» — den andra hade året förut blivit
bortskjuten. Om en ny underhandlare komme med ett så
skymfligt förslag, skulle han bli mottagen med en kula.

När fiendens massor gingo till stormning, mottogo
svenskarne dem bakom de sönderskjutna förskansningarna med
dödsföraktande tapperhet. Sammanstötningen blev så
mördande, att österrikarne funno rådligast att draga sig tillbaka.

Den kejserlige överbefälhavaren skummade av raseri.
Skulle en grushög, försvarad av denna lilla hop, dag efter dag
kunna hejda hela hans här? Han befallde sitt artilleri att
rycka närmare fästningen. Den skulle jämnas med jorden
och de hårdnackade försvararne begravas under ruinerna.

Till och med de tappraste ansågo nu, att man icke kunde
hålla stånd längre. Slangs underbefälhavare gjorde honom
föreställningar härom, men översten var orubblig. »När
Baner är i säkerhet, då giva vi oss», förklarade han. »Men till
dess hålla vi ut, till dess stå vi kvar intill sista man. I
stället för kulor kunna vi använda stenar. Det finns gott om
dem. Låt folket plocka och samla!»

Först när en så stor del av stadsmuren blivit nedskjuten,
att man kunde se ända in till torget, gav sig Erik Slang. Men
då hade han också fyllt sitt ärofulla värv. Baner hade
vunnit den ovärderliga förmånen av några dagars försprång över
Böhmerwald och genom Böhmen.

Genom sitt tappra försvar av »den lilla staden framför
skogen» förvärvade sig Slang det ärofulla namnet »den svenske
Leonidas».[1]

Än en gång hade Baner och hans män slagit världen med
häpnad. Men ansträngningarna och den onaturliga
själsspänning, vari han ständigt måste leva vid tanken på att
kanske nödgas utsätta sina hårt medtagna soldater för strid
med en dubbelt så stark motståndare — allt detta hade brutit
ned den starkes krafter. Han ansattes av en svår, mattande


[1] Spartanernas konung Leonidas vann en oförgänglig ära genom
att med en ringa styrka försvara bergspasset Thermopylä mot en
omätlig persisk härskara år 480 f. Kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free