- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
429

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Kriget med Danmark 1643—1645

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


För fyra år sen, som sällsynt gäst,
kom senast hit till vår bygd en präst
att döpa, viga och jorda.
Men nu så lovas oss lag och rätt
och gudstjänst och annat på bästa sätt,
som här vi hörde Daniel orda . . .
Ja, honom känna vi nog igen
och veta, han är de fattiges vän,
en slik en som aldrig ljuger.
I Älvdaln förårs midsommarsdag
jag hörde’n jag,
och präst han är så det duger!
Och vill han ärligt i borgen gå,
att vi skola få
så gott, som han nyss det sade,
mig synes det bästa för litet var
att giva ock ärligt ett ja till svar
på vad han oss förelade.’

Det var tyst för en stund ;
men snart där hördes från mund till mund:
’Bröms Mikels han vet att tala!
Han utlagt oss saken med sans och vett,
och därföre vilja vi varda till ett
med de gode männer från Dala.’»


När hövdingen i prästkappan återvände med sina
Morakarlar, åtföljdes han av ombud för varje bygdelag i de bägge
socknarna, vilka å sina socknemäns vägnar inför
landshövdingen svuro Sveriges krona trohetsed. På detta oblodiga
sätt erövrades tvenne stora kyrksocknar för alltid åt vårt land.

»Utan svärdsslag och brand
vann åt riket han land.»

Danmark tvingas till fred.



1644 hade blivit ett olycksår för Danmarks rike. Flottan,
konungens ögonsten, var i spillror. Efter krigets
ansträngningar var skattkammaren uttömd, och penningnöden i
landet blev allt värre. Tillståndet inom hären blev därefter:
»Ryttarne gå nakna och hava ingenting att skaffa sig vapen
för. Hela kompanier rida på oskodda hästar. Många av
fotfolket äro nästan barfota», hette det i en inlaga från riksdagen
till konungen. Men därtill kom det värsta av allt: oenighet
mellan Danmarks styrande män, oenighet mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free