Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Kristinas gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så nådigt, att jag kan intet utskriva». Och gick det en
postdag, utan att Kristina fick brev från sin gunstling, så var
det slut med hennes goda humör.
Inom den franska hovsocieteten talades det till och med
om att den svenska drottningen tänkte ingå äktenskap med
greve Magnus, och ryktet därom befästes genom den
samtida societetsromanen »Le grand Cyrus» av mademoiselle
Scrudéry, vilken det då ansågs höra till god ton att ha läst.
Förklaringen till att folk orkade dra igenom dess tio digra
volymer var den, att den nyfikne läsaren där fick
samtidens förnämsta personer presenterade för sig i deras intima
liv, ehuru under andra namn. Boken har haft stor betydelse
för både samtidens och eftervärldens omdöme om Kristina.
Som en efterklang av det uppseende De la Gardies
ambassad väckte inom den franska societeten verkar bokens
beskrivning av hans skönhet och begåvning, vilka utmålas i de
fagraste färger. Drottning Kristina skildras som alldeles
betagen i honom och slites mellan sin kärlek och känslan för
sin egen värdighet.
Hur förhåller det sig nu med dessa rykten? Och finns det
någon sanning i vad som viskades, att den sköne Magnus
Gabriel var ej blott drottningens gunstling utan också
hennes älskare? Ett svar finns i Kristinas självbiografi, som hon
nedskrev på äldre dagar, då skandalhungern i utlandet
frossade i smutsiga fantasier om henne såsom ett vidunder av
osedlighet, en riktig Messalina. Det är en egendomlig skrift,
denna självbekännelse. Den är tillägnad Gud, som hon
tackar för alla de stora egenskaper han nedlagt i hennes
själ och beder om förlåtelse för sina fel och svagheter. Med
den hänsynslösa uppriktighet, som var hennes mest
tilltalande egenskap, blottar hon där sin själs innersta skrymslen
och gör lika litet hemlighet av sina förtjänster som av sina
svagheter. Låt vara, att skriften är författad till
självförsvar, så kan dock endast illviljan förneka beviskraften i
denna öppenhjärtiga, gripande självbekännelse, gjord inför
den Högstes anlete.
Hon säger där: »Mitt eldiga och stormande temperament
gjorde mig icke mindre benägen för kärlek än för ärelystnad.
Till vilka olyckor skulle icke denna farliga benägenhet ha
fört mig, om jag icke skyddats genom min ärelystnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
