- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
491

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Sociala strider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

all opposition. Särskilt utmålas Axel Oxenstierna på ett
skandalöst lögnaktigt sätt såsom upphovsman till kriget och
allt det onda, som därav följde.

Så hade då allmogen fått riktigt i sig, vilken illfundig
politik herrarne i regeringen drevo, när de kastade landet i
i krig och med all makt kvarhöllo det däri. Verkan av denna
agitation förspordes i en ny skrivelse från allmogen, vari
yrkades på reduktion, d. v. s. indragning till kronan, av
frälsegods samt på jämnare fördelning av skatter och
utskrivningar. Försöket att framkalla en reduktion slutade
emellertid för den gången med att böndernas ledare uppkallades
i rådet, tillspordes, om de kommit till riksdagen för att
omstörta staten, och avspisades med en sträng skrapa.

Men på 1650 års riksdag återupptogs saken med större
energi av de tre ofrälse stånden i förening. Under
mellantiden hade den sociala spänningen tilltagit, och det låg oväder
i luften. I självaste Svea hovrätt kunde man få höra ett
sådant yttrande som detta fällas av en adlig assessor: »Där
en adelsmans dotter tager en ofrälse man, så jämnställes hon
med en sköka» och borde som en sådan straffas. Visserligen
anför en av de närvarande assessorerna som förmildrande
omständighet, att yttrandet fälldes efter middagen, och därför
»kunde tilläventyrs en part hava druckit något mer
måltidsdricka än till ordinarie och för den skuld talte något hitsigt.»
Må så vara — men själva grundåskådningen var säkert icke
måltidsdrickats skull.

Ute i bygderna jäste det. Från flera landskap inlupo
underrättelser, att bönderna vägrade fullgöra sina dagsverken
på de adliga godsen och läto herrarnes åkrar stå obrukade.
Ja i somliga landsändar hotade allmogen »slå ihjäl all adel».
Stämningen förbittrades genom den hungersnöd, som följde
på 1649 års missväxt. Även i de bördigaste landsändarna
måste folket tillgripa barkbröd. Många människor svälte
ihjäl, och vägarna blevo fulla av tiggare, som sökte sig in
till städerna, särskilt till Stockholm. De utsvultna,
förtvivlade varelserna blevo en riktig landsplåga, mot vilken
ingen hjälp förslog. I dikter, som spredos över landet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free