- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
492

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Sociala strider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skildras gripande det år, då

»lårarna voro tömde, spännen gistnade sönder,
mycket folk med röd ögon, bleka kinner för nöden,
då intet var på logan, söka sig bröd i skogen
av rötter och knopp, drav och bark, som ringa till födo doger.»


Belysande för stämningen i landet under de år, då den var
som hätskast, är följande brev frän Ebba Brahe till sonen
Magnus Gabriel, skrivet från Jönköpingstrakten ehuru från
en något senare tid: »När jag kom hit till Bligsberg, där den
bonden bor, som plägar vara herredagskarl,[1] med det stora
röda skägget, så blev han full om aftonen, han drack med mitt
folk. Så sade han ut, vad böndren hade i sinnet, det de ville
slå ihjäl all adelen. Vårföre ber jag för den död Gud har
tålt, min son, att du inte drar ner. Gud vet, huru ängslig
jag är både för min son och mig själv. Jag rädes, de mörda
mig, ehuruväl jag inte fruktar döden — men på det sättet
vill jag inte gärna taga avsked av världen. Jag vet inte, hur
jag skall komma upp, för de säja, i Småland äro de lika
galna. Gud hjälpe oss för Kristi skull och stille allt ont!»

I Närke bröt missnöjet slutligen ut i uppror. Flere
hundra bönder samlade sig och tågade under vapengny och
hotelser omkring, anförda av en »konung», som de själva
valt. Framför sig lät det nybakade majestätet bära en
morgonstjärna[2] som tecken pä sin värdighet, och bland
bönderna i trakten utsåg han både riksdrots, riksmarsk
och rikskansler. Upprorsmännen ämnade utrota rikets råd
och adel, och sedan skulle en dag av fullkomlig lycka
äntligen randas för gamla Sverige. Men de saknade nödiga
krafter och förmåga för så genomgripande förändringar i
samhället, och bondehoparna blevo med vapenmakt lätt
skingrade eller nedhuggna. Anförarne avrättades på ort
och ställe utom konungen och hans kansler, vilka i
Stockholm blevo rådbråkade och halshuggna. Därvid bars
morgonstjärnan framför Hans Majestät och användes sedan
som tillhygge vid rådbråkningen.

Under hotande förebud öppnades alltså 1650 års riksdag. »Vi
hava hört», knotade bönderna, »att i andra länder är bonden
träl, och befara, att detsamma skall oss övergå.» Hade de då


[1] Riksdagsman.
[2] En med taggar besatt stridsklubba.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free