- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
494

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - I hovets glans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som man gärna vill tänka sig hos den, av vilken Hennes
Maj:t täcktes egenhändigt skära till en Leijoncrona.

Det hejdlösa adlandet var ett uttryck för Kristinas
svaghet för det lysande, för hennes behov av att ständigt
känna och ständigt visa världen, att hon hade makt att efter
gottfinnande upphöja människor och fullständigt förändra
deras levnadsställning. Man tar nog ej fel, om man säger,
att utfärdandet av adelsbrev hörde till de
regeringshandlingar, som beredde henne det största nöjet. Och nöje,
det var just, vad hon ville ha av livet, det och ingenting
annat i grund och botten. För dylika privata tycken fingo
landets verkliga intressen stå tillbaka. Tung faller historiens
dom över Gustav Adolfs dotter för denna brist på
ansvarskänsla.

Hennes fader hade visserligen också gynnat adeln mycket.
Dess medlemmar voro nämligen då för tiden nästan ensamma
i besittning av den förmåga och utbildning, som behövdes
för rikets tjänst. Men Gustav Adolf fordrade ock, att de
skulle tjäna sitt land antingen med svärdet eller »genom
bokliga konster». Ingen fick, såsom konungen uttryckte sig,
»ligga hemma på soporna». Han fasthöll vid den fordran,
som det svenska adelsståndets grundare hade uppställt,
nämligen att adelsmannen skulle betala sina privilegier med
att tjäna landet.[1] I det adliga ståndet upptog Gustav Adolf
endast sådana ofrälse män, som verkligen utmärkt sig i
krig eller fred.

Betänkligast av allt var emellertid Kristinas orimliga
frikostighet med att skapa nya grevar och friherrar. Antalet
grev- och friherrliga ätter växte nämligen genom hennes
åtgöranden till sex gånger så mycket som förut. Och
alla nya innehavare av dylika värdigheter skulle ju förses
med grev- och friherrskap. Det blev ett sådant förlänande,
att drottningen till slut ej kunde hålla reda på vilka gods
som blivit bortskänkta och vilka som kronan ännu hade kvar;
och hon måste för säkerhets skull sätta ut i gåvobreven om
godsen: »Såvida de ingom androm av Oss för detta bebrevade[2]
äro.» Ibland kunde det gå så, som det gick med överste
Robert Stuart. Honom hade drottningen förlänat en del gods i


[1] Se bd I: sid. 352.
[2] Genom förläningsbrev bortskänkta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free