Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Kristina avsäger sig kronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bedyrar, att hon aldrig skulle kunna fatta tycke för
någon annan.
Men den dag kom, då hon ångrade sig och insåg, att
hon givit sitt löfte »av ovetenhet och ungdoms oförstånd,
då hon ej hade makt en bondegård att bortgiva, mycket
mindre förlova sig själv». »Den lille borgmästaren», såsom
den robuste och frodige Karl Gustav fick heta, smakade —
för att använda ett modernt uttryckssätt — alldeles för
mycket av »biffstek och öl» för en så sparsmakad och estetiskt
anlagd natur som Kristina. Nej, då var den sköne Magnus
Gabriel de la Gardie något annat! Han säges också ha
skvallrat för drottningen om att Karl Gustavs erotiska känslor
voro av den jordbundna art, som ingenting hade emot att
söka sin tillfredsställelse i värdshusflickornas armar. Man
förstår av antydningar i Kristinas senare brev till sin
ungdoms trolovade, att hon misstrodde sin egen förmåga att
tillfredsställa en kärlek av detta robusta slag eller, kanske
rättare sagt, att hon i hemlighet fruktade, hon visste icke
riktigt vad.
Det fanns furstar i mängd, som eftersträvade hennes hand,
men ingen hade lycka med sig. När hon kom på det klara
med att hon aldrig skulle bli sin barndomsväns maka,
lovade hon honom i stället att aldrig taga någon annan till
äkta, och det löftet höll hon.
Fruktlösa blevo ständernas alla böner och
påminnelser, att drottningen borde ingå äktenskap. I stället
föreslog hon rådet och ständerna vid 1649 års riksdag att
utse Karl Gustav till tronföljare. På det sättet ville hon
betrygga tronföljden och bereda kusinen en ersättning för
det äktenskap han ansåg sig ha krav på. »En krona är en
vacker piga», yttrade hon vid ett tillfälle.
Rådsherrarne blevo högeligen överraskade över Kristinas
oväntade förslag och satte sig av alla krafter på tvären. Men
den 22-åriga drottningen visste att tysta ned diskussionen
genom att slunga den djärva beskyllningen i ansiktet på sina
grånade rådgivare, att de bara traktade efter att återinföra
valriket. Och när de ideligen återkommo till tanken på
drottningens giftermål med Karl Gustav, utbrast hon: »Jag
ser mig då tvungen att omtala för eder, att det är mig
alldeles omöjligt att ingå något äktenskap. Skälet härför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
