Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska memoarförfattarinnor måste beteckna såsom
»knappast anständiga» — men man fann hennes uppträdande på
samma gång högst pittoreskt. En av hovets mest berömda
damer, en nära släkting till konungen, tyckte, att Kristina
mest liknade »en vacker liten pojke» eller »en slarvig
zigenerska, som råkade ha icke fullt så mörk hy, som man
skulle ha väntat». Under första kvarten av sitt samtal med
ex-drottningen kände sig damen i fråga häpen, ja rädd för
henne. Men så började hon tycka om henne och slutade med
att bli fullkomligt tjusad.
En annan fransk dam jämförde drottningen med en
vandrerska, som helt plötsligt kommer in från vägen, brynt av
solen, väderbiten, dammig och nedfläckad, och fullkomligt
ogenerat slår sig ned mitt i kretsen av en societet med de
strängaste fordringar på etiketten. Men den som tog hela
detta korrekta sällskap med storm, det var vandrerskan med
sina fria fasoner. Franska drottningen, Anna av Österrike,
bekände, att aldrig hade hon blivit så överrumplad.
Visserligen hade hon på förhand hört, att »rese-drottningen» icke
var lik annat folk, men aldrig hade hon kunnat tro, att hon
var dem så olik. Men sådan hon nu var, kunde hon ej låta
bli att tycka om henne.
Påkostande för Kristina var dock de franska damernas
sedvana att hälsa med kyssar. »Vad dessa damer äro
angelägna att kyssa mig», anmärkte hon satiriskt, sedan hon
underkastat sig obehaget. »Månne det är därför, att jag ser
ut som en karl?»
Efter att ha vänt tillbaka till Italien och vistats där
en kortare tid, greps hon åter av politisk oro och gav sig
plötsligt av till Frankrike på sommaren 1657. Men nu visade
man icke samma förtjusning över besöket som förra gången.
Medan hon vistades i Fontainebleau’s slott, ivrigt sysselsatt
med sina politiska intriger, inträffade en tilldragelse, som
väckte ofantligt uppseende. Den 10 november dödades på
drottningens befallning hennes förste hovmästare, den
italienske markisen Monaldesco. Sägnen har kringspunnit
dådet med motiv av kärlek och svartsjuka, men utan någon
som helst grund i verkligheten. Monaldesco och en annan
italienare, greve Santinelli, voro de bägge förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
